Subject: Komplettering av svar på avsiktsförklaring daterad 021007

From: Mikael Bonnier

Date: Mon, 11 Nov 2002 00:54:59 +0100

To: arbetsformedlingen-lund@lanm.amv.se, info@mah.se

CC: lansarbetsnamnden-skane@lanm.amv.se


Lund 2002-10-10

Arbetsförmedlingen
Box 2064
220 02  LUND

Även till:
Malmö högskola
205 06  MALMÖ

(eftersom de har en del av personalen som jag vill
intervjua och en del ändringar som jag begär utförda
finns i dokument utställda av deras personal.
Se nedan "Detaljerade åsikter".)


Komplettering av svar på avsiktsförklaring daterad 021007
undertecknad av Staffan Hållö
=========================================================
Jag nämnde i mitt förra svar att jag inte hade skrivit
ut min detaljerade åsikter om era handlingar 3, 4 och 5.
Nu har jag skrivit ut dem. Jag begär fortfarande ett
muntligt sammanträde innan ett eventuellt beslut
om avskiljande fattas. Detta är helt nödvändigt för att
jag skall kunna presentera allt mitt bevismaterial bl a de
bandade intervjuerna.

Jag begär härmed alltså att jag får avsluta utbildningen
till 4-9-lärare i matematik och fysik.

Detaljerade åsikter (fortsättning)
---------------------------------
Nu över till mina fortsatta detaljerade åsikter om er
avsiktsföklaring att avskilja mig från utbildningen.
Jag tar upp allting punkt för punkt och mening för mening
så ha dokumenten framför er då ni går igenom detta
(finns i Bilaga 3). Se även punkt 3, 4 och 5 i
"Svar på avsiktsförklaring daterad 021007".

Jag besvarar nu ert brev punkt för punkt.

3. Jag är enig med självklarheterna, men jag ifrågasätter nödvändigheten
av att reflektera. Det är inte säkert att man blir en bättre lärare
bara för att man håller en babblande inre dialog, snarare kan detta
dra uppmärksamheten från verkligheten. I vilket fall kan Marianne
Rönnbom knappast uttala sig om hur jag tänker och det är då
ovetenskapligt av henne att kritisera mitt tänkande. Reflektera innebär
att man ställer frågor till sig själv om t ex hur man borde ha agerat
i en viss situation som man varit i. Mycket viktigt tänkande är
också icke-verbalt.

Visst pratade jag med kollegorna, men jag kände en viss fientlig
attityd från Marianne Rönnboms närmaste anhängare. Det var lättare
att ungås med dem som tillhörde arbetsenheten men som inte satt i
samma rum som Marianne Rönnbom. Det gick bra att prata med Sven
Assarsson och Daniel Larsson. Jag vet inte vad Marianne Rönnbom menar
med att diskutera handlingsberedskap - detta är en
efterhandskonstruktion. Diskussionerna av planeringarna gick mest ut
på att hon klagade på att jag inte lyssnade fastän jag satt och
lyssnade. Hon framstod för mig som en ovanligt grälsjuk och
konfliktsökande kvinna.

Jag har inget emot att bli kritiserad efter lektionerna. Det jag har
klagat på var när hon kritiserade mig på lektionerna inför eleverna.
Jag trodde att detta skulle leda till att eleverna fick för liten
respekt för mig och att detta i sin tur skulle leda till att det
skulle bli svårare att upprätthålla ordningen på lektionerna.
Hennes ideologi är någon sorts biologistisk feminism möjligen även
med inslag av rasism. Hon kallar t ex flickor däggdjur och pojkar för
"det svagare könet". Visst är det sant att människor är däggdjur
och att sjukdomen fragile-X förekommer men hon försummar mycket
med sin extrema och förenklade biologism. I sin biologiundervisning
betonar hon konkurrens - inte så konstigt att det uppstår konflikter
mellan eleverna. Eleverna måste ha fått sina biologiska argument
någonstans ifrån och det är samma typ av argument som man hör från
Marianne Rönnbom.

Marianne klagar på att nivån på min undervisning inte passar sig
för åk 6. Detta har hon dock aldrig sagt till mig trots att hon
hade rikliga möjligheter och hade fått planeringar i förväg.

Jag har skrivit att experiment utgår tillsvidare pga brist på
material. I vissa fall hittade jag material i andra arbetsenheter
som jag lånade. Visst blev jag irriterad över bristen på material
och ville skicka en signal om detta, istället för att lösa problemet
så tar hon åt sig. Jag fick tom köpa in material för egna pengar.

Problemet men namninlärningen var att min praktik blev väldigt
konstigt upplagd. Meningen var att jag skulle vara minst fem
veckor i högstadiet. Jag gjorde en stor ansträngning för att lära
mig namnen i de första tre klasserna, men det fick jag ingen större
nytta av eftersom den första handledaren åkte till Kosovo som
kfor-soldat. Det var lite jobbigt att komma igen och åter lära sig
64 nya namn. Jag hade dock precis lyckats lära mig namnen på de
nya eleverna då jag tvingades avbryta praktiken. Numera har
jag förbättrat mina namninlärningsstrategier och spelar memory
med utklippta bilder.

Angående lyhördhet och vaksamhet så har hon dragit slutsatser
av det bråk som inte inträffade på det sätt hon tidigare
skrivit. Sedan skriver hon: "Mikael tyckte att man måste väl
först förklara. Laborationerna gör man sedan." Detta är ett
barockt påstående och något som jag aldrig tyckt. Jag begär
härmed att Marianne Rönnbom tar tillbaka denna lögn. Hon har
förmodligen läst om en nidbild av hur en dålig pedagog är och
sedan påstår hon att jag är denna.

Hon menar tydligen att jag skulle vara orsakerna till bråket
i klassrummet och att eleverna slänger smällare i klassrummet.
Jag har dock varit där så kort tid att jag knappast kan vara
orsaken utan det är snarare Marianne och de andra lärarna
i arbetsenheten som uppfostrat eleverna dåligt. Klassförståndaren
i den klass där bråket var, har vittnat om att en av de två
inblandade eleverna var inblandad i flera bråk vid denna tid.

Hon påstår att jag framfört kommentarer till henne som "man
aldrig borde säga till kollegor". Jag vet inte vad hon syftar
på och vill att hon redogör för detta. Men hon har kränkt mig
t ex genom att hon ville att jag skulle svara på en fråga på
det nationella provet i åk 5. Jag svarade och då påstod hon att
hon inte skulle gett rätt för det - trots att mitt svar var
helt korrekt och jag är betydligt kunnigare i matematik än
henne. Hon kunde inte säga varför hon skulle satt fel för
mitt svar. Mitt svar var förmodligen mycket mer rätt enligt
de som ger ut det nationella provet än hennes outtalade svar.

Hon skriver att hon ville ge mig "rejält med tid" att sitta
och planera mm med henne. Ett problem var att hon hade
övertid för att sedan vara långledig. Det gjorde att jag
också fick övertid - det kan man se på schemat. Om man inte
har undervisat tidigare måste man ägna mycket tid åt att ta
fram ett innehåll lämpat för eleverna. Eftersom hon dessutom
inte erbjöd något konkret med motiveringen att om man "matar
ett barn med sked som redan kan äta så får man fortsätta med
det hela livet." Jag hade redan ont om tid och hade tyvärr
inte tid att sitta med henne långt in på kvällarna. Själv hade
hon inget förberedelsearbete eftersom jag skötte undervisningen.
Förövrigt var det obehagligt att sitta i närheten av henne
eftersom hon tafsade.

Hon skriver att hon tycker att jag inte "är lämplig att nu undervisa
i åk 4-9." Sedan ifrågasätter hon hur jag skulle bemöta elevernas
föräldrar, men jag har aldrig haft någon konflikt med någon
förälder under de mer än två år jag undervisat. Snarare uppskattar
de att jag är en juste person.


4. Sven Assarssons handledarrapport är skriven i typsnittet
Comic Sans MS och det visar väl att det inte är meningen att man
skall ta den på fullt allvar. Han inleder med några pedagogiska
floskler och använder samma metod som Marianne Rönnbom genom att
han beskriver ett skräckexempel på en pedagog hämtat ur någon
lärobok och sedan påstår att detta skulle vara mig. Dessa
pedagogiska floskler om att förstå andras tankar och åsikter är
inget som han kan bevisa att jag har några brister i - förmodligen
kan det inte bevisas för någon - speciellt inte på så kort tid som
vi träffade varandra. Jag har 2.0 på högskoleprovet och enligt vad
jag vet om hans kapacitet till förståelse så är den mycket lägre.
Han gav ett intryck av att vara en ganska grov och okänslig
människa. Han har dessutom ett ekonomiskt intresse av att förtala
min undervisning, eftersom han inte är behörig att undervisa i
åk 8-9 och anser sig ha ett behov av att göra sig av med
konkurrenter om tjänsten.

Jag bestrider påståendet om att mina lektioner skulle
vara kraftigt röriga och begär härmed att Sven Assarsson
tar tillbaka detta.

Sven-Assarsson är inte fysiklärare. Han hade talat om vad
som hade gåtts igenom i klasserna. Pga av den dåliga
undervisning han lett och hans dåliga kvalitetssäkring
så hade eleverna tyvärr inte dessa förkunskaper.

Han uttalar sig om min uppläggning av lektioner och menar
att denna var enformig, men jag befann mig i början av min
planering och han hade kunnat läsa om fortsättningen, om
han orkat. Hans uttalande bygger på en veckas undervisning
och man brukar introducera ett ämne med föreläsningar. Men
även på den korta tid jag var där hade vi laborationer och
litteratursökningar. Förövrigt sprang han ut och in i
klassrummet pga telefonsamtal angående Kosovo-tjänstgöringen,
och kunde därmed inte följa min undervisning.

Han påpekade inte för mig det som han påstår att han påpekade.
Jag är bra på att svara på elevernas frågor. Jag begär att
han tar tillbaka påståendet om att han påpekat saker. Då faller
också följdpåståendet om att jag inte skulle tagit till
mig detta.

Det var bara en lektion som jag startade för sent. Klockan
i personalrummet gick fel. Däremot höll jag på att bära in
grejor när lektionen skulle starta: bl a en vakuumpump.
Sven Assarsson hade plötsligt beslutat att inte hjälpa mig
att bära in saker, något som jag hade räknat med. Pga av
dessa oförutsedda faktorer startade lektionen två minuter
för sent.

För det första så överdriver Sven Assarsson elevernas
frustration. Elevernas eventuella frustration berodde
nog snarare på den oklara situationen med att deras
lärare, Sven Assarsson, skulle hoppa av samma år som
slutbetygen skulle sättas. Dessutom hade vi ytterligare
en lärare med oss som skulle ta över efter Sven Assarsson.
Möjligen gjorde detta situationen ännu oklarare. Många av
de verkligt ambitiösa eleverna tyckte att min undervisning
var mer givande och intressant än den Sven Assarsson
bedrivit. Vissa av dem som Sven Assarsson kallar ambitiösa
var sådana elever som ville ha höga betyg genom att lära
in listor med faktauppgifter utantill. Detta anser jag
inte vara någon vettig metod att lära sig tänka och
lösa fysikaliska problem.

Jag tycker också att lärarstuderande borde få den hjälp,
undervisning och stöd som gör att man kan jobba som
lärare. Antingen kritiserar han lärarutbildningen eller
sin egen dåliga handledning.

Det är alltid så att det blir vissa omställningsproblem
när man byter lärare. Och visst hade jag en viss
ambitionsnivå och den kanske var för hög för dessa elever,
men inte enligt vad som ska gälla i åk 9 enligt kursplanen.
Problemet är att Sven Assarsson har bedrivit sin undervisning
på 1-7 nivå och sedan kommer plötsligt någon och undervisar
på åk 9 nivå. Jag vet att detta är rätt nivå eftersom jag har
varit på en tidigare praktikskola där de hade en högre nivå,
mer avanceerade böcker och bättre utrustning. Dessutom är jag
godkänd i kursplanetolkning. Jag undrar hur många det är som
går vidare till naturvetar- eller teknikprogrammet från Sven
Assarssons arbetsenhet, och hur de i så fall klarar sig.
Marianne Rönnbom hade lagt märke till att endast ett fåtal
flickor gick vidare till dessa gymnasieprogram och det kan
bero på den ointressanta undervisning som bedrivs av
Sven Assarsson.


5. När det gäller Ann-Christin Isakssons intryck så är det
bättre att läsa hennes egen redogörelse än Sven-Göran
Ohlssons förvrängda. Ann-Christin Isaksson har inte signalerat
att jag skulle ha en ohållbar situation med anställd personal
(förutom Marianne Rönnbom). Hon har heller inte påstått att
situationen i undervisningen skulle vara ohållbar. Detta är
falska påståenden av Sven-Göran Ohlsson och jag begär härmed
att de tas tillbaka. En man som kan skriva sådana uppenbara
lögner som står i strid med skrifliga källor kan man inte lita
på i andra frågor heller. Sven-Göran Ohlsson må vara en
framstående litteraturvetare men i detta brev låter han
fantasin skena.

Sven-Göran Ohlsson skriver att det "sågs tendenser till
bristande social kompetens" tidigare under utbildningen.
Vad syftar han på? Jag har intyg från kursare och
handledarrapporten från första praktiken som snarast pekar på
motsatsen. Möjligen skulle detta syfta på det påstående
i Rolf Åbergs utkast om att det skulle varit någon konflikt
mellan mig och min praktikkompis under den första praktiken.
Min praktikkompis har flyttat till Söderhamn, jobbar inte längre
i gymnasieskolan, saknar telefon och har möjligen flyttat
utomlands. Jag fick inte Rolf Åbergs utkast förrän efter två
år och kunde inte försvara mig mot det när det var aktuellt.
Det var inga konflikter mellan mig och min praktikkompis,
snarare tvärtom: även han ansåg att avskiljandet av mig var
felaktigt. Jag menar att detta är en efterhandskonstruktion
vars syfte är att se till att jag säkert skulle bli avskiljd
från utbildningen. Jag får gissa vad Sven-Göran Ohlsson menar
med sitt påstånde om att utbildning är en process: menar han
att han inte ville påpeka bristerna i min sociala kompetens
eftersom han trodde att jag skulle förbättra mig mer om jag
inte kände till hans kritik? Detta strider mot handledningens
teori om nyttan av feedback och är ytterligare en indikation
på att detta är en efterhandskonstruktion.

Jag hade tidigare under utbildningen - så sent som strax innan
slutpraktiken - trevliga samtal med Sven-Göran Ohlsson. Han erkände
för mig att han blivit underkänd under sin utbildning och att de
hade avrått honom från att fortsätta. Trots detta hade han fortsatt,
och han avslutade triumferande: "De skulle bara veta vem det är
som är lärarutbildare nu." Vid ett annat tillfälle började han
nästan att gråta för att han fått en så dålig matematikundervisning
som ung - han insåg detta när han sett min och mina medkursares
vackra undervisning. Jag tror att hans upplevelser som ung spelat
in för hans beslut att underkänna mig - det är orättvist att jag
skall drabbas av vrede som borde riktas mot de skyldiga. Det finns
i psykodynamisk teori något som kallas upprepningstvång: i detta
fall att Sven-Göran Ohlsson vill framkalla händelser liknande
de han drabbades av, men nu vill han vara på förövarens sida.

Påståendet om kritik från skolledningen känner jag inte till,
förövrigt slutade den rektorn kort efter min praktik. Det finns
en positiv nyhet om mig en bit in på praktiken i ett nyhetsblad
från skolledningen. Ann-Christin Isaksson är inte metodiklektor
och hon har inte sett påtagliga brister i lärarkompetensen.
Häftet "På väg mot läraryrket" fick jag en vecka innan jag
tvingades att avbryta praktiken. Om häftet var viktigt borde
man fått det innan den första praktiken. Vissa av mina
medstudenter fick det inte alls.

Marianne Rönnbom var inte handledare de första 14 dagarna.
Inga allvarliga brister påtalades, inte heller rubricerades
de som muntliga varningar. Enligt studentkåren finns det inget
sådant som muntliga varningar, men om det skulle förekomma
så måste det tydligt anges. Detta är ytterligare ett trick för
att rättfärdiga det olagliga avskiljandet av mig från kursen.

Det är fel att den som är praktikansvarig också är handledare,
ty detta gör att studenten inte kan diskutera eventuella
fel på handledningen. Jag fick inte ta del av de skriftliga
utvärderingarna på ett acceptabelt sätt innan jag blev
avskiljd.

Jag har ovan påpekat att detta stycke om vad Ann-Christin Isaksson
signalerat är falskt. Angående detta med "hans samarbetsproblem med
handledaren" så är det oklart när och vem som har skrivit dit det
för hand på Ann-Christin Isakssons odaterade e-brev. Det kan vara
Rolf Åberg eller Sven-Göran Ohlsson som skrivit dit detta i efterhand
för att Ann-Christin Isakssons brev skall stämma med det som
Sven-Göran Ohlsson skrivit: i så fall ett synnerligen allvarligt
fall av urkundsförfalskning. Det är inte ens säkert att Ann-Christin
Isakssons brev är skrivet av henne själv: logiken haltar och det är
olikt en mattelärare. Jag begär att dessa tveksamheter utreds vidare.
Förövrigt så står det endast om problem i samarbetet med handledaren
och inget annat.

Sven-Göran Ohlsson glömmer att nämna att han besökte praktikskolan
den 30/8 och att ingen allvarlig kritik framfördes då. Jag förmodar
att Sven-Göran Ohlsson inte betalar sin bensin själv och att det
finns någon reseräkning gällande denna dag. Jag begär härmed att
få se denna. Varför förtiger Sven-Göran Ohlsson sitt tidigare
praktikbesök - en relevant del av sanningen? Jag tror att anledningen
är att det skulle försvaga brevets avskiljningspotential om han
skrivit att han erkänt att han tidigare hade godkänt mig på
slutpraktiken. Felet med mötet var att jag inte fick läsa brevet
förrän efter det att jag blivit tvingad att avbryta praktiken.
De allvarligaste synpunkterna i brevet framfördes inte under
mötet och jag kunde därför inte bemöta dem. Istället så nickade
kursledaren och den praktikansvariga mot varandra i samförstånd.
Det var ett mycket obehagligt möte som stred mot allt vad mänskliga
rättigheter heter. Eftersom jag inte hade tillgång till brevet så
insåg jag inte att jag hade varit tvungen att kalla vittnen för att
tillbakavisa påståendena. Det hade varit ganska lätt då men är nästan
omöjligt nu flera år efteråt. Vissa vittnesuppgifter har jag dock
fått.

Vid mötet på Lärarhögskolan visade jag upp olika undervisningsmaterial
och annat som bevisade att jag bedrivit en seriös undervisning, men
Ann-Christin Isaksson ville inte se på detta. Hon yttrade sig heller
inte på mötet. Det är märkligt att han skriver "kursledaren" när han
talar om sig själv. Han nämner inte att Rolf Åberg var med på mötet.
Rolf Åberg och jag var själva i rummet en tid innan mötet, då hotade
han mig: först med våld och antydde att han hade kontakter bland
kriminella, sedan lugnade han sig lite och hotade med att högskolelagen
gällde för mig och att han skulle se till att jag blev avstängd från
samtliga universitet. Motivet till hans aggression skulle vara att
jag i ett brev påpekat att Marianne Rönnbom stressade eleverna
och att stor stress under lång tid kunde leda till hjärnskador.
Detta är fakta och inget som han borde bli hatisk mot mig för.
Rolf Åberg är målarmästare och jag utesluter inte att han tragiskt
nog har drabbats av en lösningsmedelsskada - detta kan förklara hans
överdrivna aggressivitet. Känslor har en tendens att sprida sig
och även jag blev skrämd av Rolf Åberg och mötet hade säkert
kunnat vara mer konstruktivt om Rolf Åberg inte hade varit
närvarande. Jag var tämligen upprörd: jag trodde att en lärarhögskola
var civilisationens högborg och att direkta hot om våld inte förekom
bland intelektuella. Senare fick jag veta att Rolf Åberg endast hade
5 (fem!) akademiska poäng och dessa i färglära. Trots detta låter
ledningen för Malmö högskola honom fungera som utbildningsledare med
rätt att stänga av folk. I praktiken var det Rolf Åberg som avskiljde
mig från utbildningen genom att han rekommenderade Arbetsförmedlingen
att göra detta. Arbetsförmedlingen säger att de måste följa
rekommendationen från Malmö högskola eftersom de inte har någon egen
kompetens att bedöma detta. Det är obegripligt att prefekten vid
Lärarhögskolan, Olle Holmberg, och rektorn vid Malmö högskola kan låta
en person som Rolf Åberg husera i sina lokaler. Jag har polisanmält
Rolf Åberg och jag hoppas verkligen han får två års fängelse för
tjänstefel. Även när jag besöker Lärarhögskolan i andra ärenden så
uttalar han svordomar när jag möter honom i korridorer. Tyvärr har
jag ännu inte lyckats få det på band så det är i dagsläget omöjligt
att bevisa. Jag var rädd några dagar efter det första hotet, men ännu
har inga hot verkställts. Dessa hot hämmade mig lite i min vilja att
ta itu med detta fall och det var väl det som var syftet. Tack vare
visst erkännande från myndigheter och media så känner jag att detta
heliga krig (i bildlig bemärkelse) mot inkompetensen måste bringas
till sin framgångsrika avslutning. Jag begär härmed att Rolf Åberg
erkänner hoten och slutar upp med att säga otidigheter efter mig
när jag besöker Lärarhögskolan.

Mötet på Lärarhögskolan var den 27/9 kl 14.00. Jag fick inte Marianne
Rönnboms handledarrapport "Sammanfattning av praktik" förrän den 5/10
kl 13.11, dvs efter det första mötet och dagen innan det andra mötet
den 6/10 kl 14.30. Det var vid det andra mötet som jag blev avskiljd.
föreliggande brev fanns innan dess enligt Bengt-Göran Paradis,
Arbetsförmedlingen. Jag fick inte en faxkopia av Marianne Rönnboms
brev med synpunkterna förrän den 12/10. Föreliggande brev fick
jag först veta om efter det att AMS hade avslagit mitt överklagande
och jag fick en faxkopia av det den 1/12.


Bilagor:
1 & 2 Intyg från kursare finns i "Svar på avsiktsförklaring
        daterad 021007"
3. Webbplats: Vägen till resning (68 dokument, varav 49 inskannade)
        Användarnamn: researcher
        Lösenord: lutafams
(Sprid ej dessa, anledningen är PUL, inte att jag
vill dölja något. Förövrigt har jag kollat med
Datainspektionen att detta är OK - jag behöver
inget tillstånd från inblandade personer.)
        Adress:
           http://www.df.lth.se/~mikaelb/lut/skannat/
(Tyvärr kan webbservern vara tillfälligt nere ibland.
Våra tekniker arbetar med problemet.)



Med vänlig hälsning,
// Mikael Bonnier
----
// Webb: http://www.df.lth.se/~mikaelb/
// E-post: mikaelb@df.lth.se
// Mob/SMS: 0701-40 76 89
// Tel/Fax: 046-32 32 08
Mikael Bonnier
Östen Undéns gata 88
227 62  LUND