Lund 2002-11-21

Malmö högskola
att: Jurist Hans Jonsson
205 06  MALMÖ

Först har jag några allmänna frågor angående behörighet
hos personalen och regler för den reguljära utbildning
som motsvarade min:

A. Skulle inte 1999 en handledare på den reguljära 4-9
lärarutbildningen själv vara 4-9 lärare och dessutom i
samma ämnen som lärarkandidaten? Anser Malmö högskola
att Maria Siöland, Marianne Rönnbom och Sven Assarsson
uppfyllde 1999 års krav på handledare i den reguljära
utbildningen för en 4-9 lärare i matematik och fysik?

B. Skulle inte 1999 en examinator av praktik på den reguljära
4-9 lärarutbildningen själv vara 4-9 lärare och dessutom i
samma ämnen som lärarkandidaten? Anser Malmö högskola
att Bereket Yebio, Sven-Göran Ohlsson och Ann-Christin
Isacsson uppfyllde 1999 års krav på en examinator av
praktik i den reguljära utbildningen för en 4-9 lärare i
matematik och fysik?

C. Skulle inte 1999 en utbildningsledare (eller den som
har rätt att stänga av studenter) ha en doktorsexamen
i pedagogik eller motsvarande? Anser Malmö högskola
att Rolf Åberg uppfyllde 1999 års krav på en
utbildningsledare i den reguljära utbildningen?

D. Var det acceptabelt på den reguljära lärarutbildningen
1999 att handledarrapporter skickades in utan att de först
lästes av studenten i närvaro av handledaren och att
studenten hade skrivit under dem? Var det acceptabelt på den
reguljära lärarutbildningen 1999 att en handledare använde
en blankett som inte gällde för kursen och dessutom själv
fyllde i rutan där studenten skulle skriva sina synpunkter?

E. Enligt avtalet mellan Länsarbetsnämnden och
Malmö högskola skulle utbildningen leda till
lärarexamen. Anser Malmö högskola att examinationen på
LAN-utbildning 1999 var lika adekvat som på den reguljära
utbildningen (PPU 40) vid denna tid?

F. Jag begär härmed omprov på praktik och att en individuell
studieplan upprättas. Detta är studentens rättigheter enligt
kursplanen och avtalet med Länsarbetsnämnden i Skåne för
LAN-utbildningen som startade våren 1999. Det förefaller
uppenbart enligt kursplan och avtal att åtgärder för omprov
och individuell studieplan skall göras av utbildningsanordnaren,
dvs Malmö högskola. Denna begäran har jag framfört tidigare
men den har ignorerats. Jag kände dock ej till avtalet förrän
efter det att jag avskiljts.

Den nuvarande rektorn vid Gunnesboskolan, Torkil Åkesson,
hänvisar till Malmö högskolas jurist, Hans Jonsson,
därför begär jag att ni skall ordna så att jag får
intervjua så många som möjligt av nedanstående personer.
Marianne Rönnbom är numera anställd av Malmö högskola.
Det är bättre om jag får intervjua några än inga.

De nuvarande eller fd Gunnesbo-lärare som jag vill
intervjua på band är:
Marianne Rönnbom - hänvisar till chef
Sven Assarsson - hemligt nummer
Britt Linderoth - svarade att hon hade lov, senare ej hemma
Robert Tuvesson - flyttat till Osby
Mona Dahlin
Carina Nyström - svarar ej på fax, möjligen har det inte
      kommit fram till henne
Lisbet Christersson
Lars Torgny Lasson
Åke Jonsson
Lisa Gustafson
Daniel Larsson - ej hemma

Sedan vill jag intervjua lärarlaget på Lärarhögskolan:
Sven-Göran Ohlsson - slänger på luren
Bereket Yebio - svarar ej på brev
Kjell Mårtensson - svarar ej på brev
Ann-Christin Isacsson - svarar ej på brev
Rolf Åberg - hänvisar till Malmö högskolas jurist som inte
besvarar mina frågor

Jag begär alltså att Malmö högskola ordnar så att
jag får intervjua ovanstående personer. Om detta ärende
hade skötts på ett korrekt sätt så hade jag kunnat
föra en dialog med dem innan jag blev avskiljd. Nu visste
jag inte ens att vissa av dessa var inblandade eller
att jag skulle behöva bevisa min oskuld genom att
skaffa positiva intyg från andra.

Detaljerade synpunkter
----------------------
Jag tar upp allting punkt för punkt och mening för mening
så ha dokumenten framför er då ni går igenom detta.

1. Se "Rolf Åberg rekommenderar Arbetsförmedlingen att återkalla
lärarutbildningen" i bilaga 3.

Rolf Åberg är en målarmästare med 5 akademiska poäng
och dessa i färglära. Jag hade personligen inget att göra
med Rolf Åberg och första gången jag träffade honom var
den 27/9, dvs efter det att min praktik avbrutits. Han har
sagt att han fått hjälp av en jurist att skriva detta brev.
Dessa fakta förklarar de verklighetsfrämmande påståendena
i texten.

Det påstås att det skulle poängterats brister vid
praktikskolorna. Detta påstående skall rätteligen vara
slutpraktikskolan eftersom inga brister poängterades
vid den första praktikskolan av Lärarhögskolans personal.
Viss konstruktiv kritik finns i handledaren Anders
Nåfälts rapport (finns i bilaga 3), men den är förövrigt
positiv. Jag begär härmed att detta påstånde ändras till
slutpraktikskolan.

Sedan står att sammanfattningen skulle bygga på
iakttagelser gjorda inne på lärarutbildningen.
Sammanfattningen innehåller ingenting som syftar på
något inne på lärarutbildningen. Dessutom har jag
intyg från kursare som även var basgruppsmedlemmar -
en av varje kön - som berättar något helt annat,
t ex att jag var trevlig, positiv och seriös i
min ambition att bli lärare. Jag tyckte det fick
räcka som intyg och de är de enda jag kontaktat,
men jag skulle säkert kunna få fler intyg. Det är
egentligen inte jag som skall motbevisa era påståenden
utan ni som skall bevisa era. Det enda påståendet som
jag sett som handlar om tiden innan slutpraktiken
finns i ett utkast till Rolf Åbergs brev. (Utkastet fick
jag först två år efter det att jag tvingades avbryta
utbildningen.) Där står det: "Praktikperiod 1 Dalby,
framkommit att några konflikter uppstod mellan Mikael
och vår andra lärarstuderande på skolan." Detta är
ett falskt påstående. Vi kom utmärkt väl överens,
mer om detta i bilaga 3. Han flyttade till Söderhamn
inför vårterminen 2000. Där jobbade han en termin
på gymnasieskolan. Var han finns nu vet jag inte.
Eftersom han inte finns med i telefonkatalogen och
troligen inte har telefon - han hade det nämligen
inte när han bodde i Dalby (jag besökte honom då
och har druckit te från hans samovar) - så har jag
inte kunnat kontakta honom för att få ett intyg.
Återigen så är det inte jag som skall bevisa
min oskuld. Dessutom, en konflikt eller ett
missförestånd behöver ju inte vara orsakat av mig.
Detta med den påstådda konflikten togs upp vid
mötet den 27/9, det antyddes då även att jag skulle
vara främlingsfientlig eller rasist eftersom min
praktikkompis var f d iranier. Det antyddes även
att jag skulle hata muslimer eftersom jag var
jude (jag tror inte att judar i allmänhet hatar
muslimer). Jag är inte jude utan konfirmerad medlem
i svenska kyrkan och jag är, var och kommer inte
att bli främlingsfientlig eller rasist. Min
praktikkompis är inte muslim utan rom (zigenare).
Det vet jag eftersom jag känner honom sen 14 år -
vi var labkompisar på fysikum. Förövrigt har jag
undervisat i invandrartäta Malmö i ett år och
hittills har ingen påstått att jag skulle vara
främlingsfientlig utan tvärtom har jag fått positiva
kursutvärderingar och brev från studenter och elever
med utländska och muslimska namn trots att dessa
skrivits efter det att att betyg satts. Till skillnad
från andra så sätter jag rättvisa betyg grundade på
dokumenterade ämneskunskaper och ingen har hittills
ifrågasatt min betygssättning - efter förklaring.
Förövrigt ger jag kontinuerlig skriftlig feedback
under kurserna så att alla kan känna sig trygga
om att allt går till på rätt sätt.

Jag begär alltså att påståendet om iakttagelser
inne på lärarhögskolan tas bort.

Punkt ett i sammanfattningen stämmer inte - jag
hade mycket kontakt med eleverna och fick veta
vad de hade för fritidsintressen, vad de hade för
husdjur mm. Jag visste mycket om eleverna som
lärarna inte visste. Påståendet om dialog är taget
ur ett sammanhang och insatt i ett annat - det
handlade ursprungligen om att jag inte kunde föra
en dialog med en grupp på 32 barn. Jag har medgett
brister i denna förmåga och begärde redan direkt
efter första praktiken träning i detta, men
erhöll ingen. Det samma gällde åtminstone en annan
kursare och jag har brev om detta - han blev också
avskiljd. Dock har jag inte fått tag i honom. Flera
har klagat på denna brist i utbildningen, se
"Studenternas kritik mot kursen innan slutpraktiken" i
bilaga 3. Senare har jag skrivit om detta till bl a
Sven-Göran Ohlsson under tiden som han skulle leta
upp en ny praktikplats till mig, men han svarade
aldrig.

Jag begär att punkt ett tas tillbaka.

Punkt två i sammanfattningen är helt fel och allt
jag gör som lärare är till för elevernas behov.
Den här punkten syftar möjligen på bråket i klassrummet
respektive smällarna, och han skulle då mena att
jag inte skulle anstränga mig för att göra skolan
trygg för barnen. Dessa händelser var ganska slumpartade
och hade i varje fall inte så mycket med mig att
göra. T ex så stoppade jag bråket direkt. Klassföreståndaren
Ulf Tornberg som jag hämtade efter lektionen har i en
bandad intervju berättat att han inte kommer ihåg om min
version eller praktikhandledaren Marianne Rönnboms
version stämmer. Notera att Marianne Rönnbom skriver
att hon inte var närvarande när bråket började; det är
då märkligt att hon kan redogöra för vad som inträffade.
Däremot så påpekar klassföreståndaren att en av de
två elever som slogs var inblandad i flera bråk vid
denna tid. Vad gäller smällarna så har jag kommenterat
dem i bilaga 3. Även dessa stoppades så fort jag visste
vad som pågick, de lät dock inte mer än knäppningar.

Jag begär att punkt två tas tillbaka.

Angående punkt tre så har jag samarbetat med bl a
nätverksteknikern Lars Torgny Lasson och fick då reda
på vilka pedagogiska datorprogram vi hade tillgång
till på skolan. Jag samarbetade även med slöjdläraren
Jan Jonsson och fick låna verkyg som jag använde som
exempel på vinkelmatematik, jag auskulterade även hos
honom och han berättade om sin tid som lärare på
Råby-ungdomsvårdsskola. Jag samarbetade med
musikläraren (kvinnlig, glömt namn) och lånade
stämapparater till våra panflöjtsexperiment.
Jag auskulterade hos en annan matematiklärare Lisa
Gustafson och hon skulle säkert kunna intyga
att mitt arbete i klassrummet fungerade utmärkt.
Även samarbetet med specialpedagogerna var gott,
t ex auskulterade jag hos Carina Nyström flera
gånger. Hon har sagt till mig att hon inte
rapporterat något negativt om mig till Marianne
Rönnbom, det enda hon hade sagt var att jag
inte hade varit på en av hennes lektioner då
det var planerat att jag skulle vara där.
Jag planerade då min egen undervisning i
Marianne Rönnboms klasser, jag meddelade
visserligen Carina Nyström detta, men det
har tydligen inte gått fram. Att auskultera
hos specialpedagogen var utöver min praktik
i Marianne Rönnboms klasser och inget som
jag behövde göra enligt reglerna. Dessutom
hade Marianne Rönnbom övertid och skulle
vara kompledig under de två sista veckorna
av min praktik (det gjorde även min
arbetsbelastning onormalt hög). Först då skulle
jag vara hos specialpedagogerna. Tyvärr inträffade
aldrig detta eftersom jag blev avskiljd från
utbildningen innan. Jag, Sven Assarsson (NOT-lärare
och min första handledare) och Robert Tuvesson
(SO-lärare) diskuterade bl a att vi skulle ha ett
temaarbete om hur krig hade lett till teknisk
utveckling. Jag pratade också mycket ämnesmetodik med
Daniel Larsson, Sven-Assarssons efterträdare. Nu har
rektorn på Gunnesboskolan Torkil Åkesson förbjudit mig
att kontakta lärarna på skolan under arbetstid för att
få intyg. Jag har inte fått tag i dem på kvällstid.
Dessutom har många slutat och flyttat till annan ort.
Hade min avstängning gått till på ett korrekt sätt
med alla korten på bordet så hade jag dels insett
att jag behövde sådana intyg, dels haft möjlighet
att skaffa dessa. Jag var även på ett trevligt möte
med alla 4-9 mattelärare på skolan. Även med
vaktmästaren var samarbetet gott, han tyckte det var
fördjävligt att jag tvingades sluta pga Marianne
Rönnbom. Återigen det är egentligen inte min uppgift
att bevisa min oskuld. Dessutom bevisar ju min
intervju med Ulf Tornberg att jag inte har några
problem att prata med lärare på Gunnesboskolan.

Marianne Rönnbom visade tydligt att alla kontakter med
övrig personal och all information skulle gå via henne.
T ex blev hon arg när jag hade fått skolans telefonkatalog
av vaktmästaren - ett tänkbart motiv till att jag inte
skulle få telefonkatalogen kan vara att hon redan på ett
tidigt stadium hade bestämt sig för att stänga av mig och
det skulle underlättas om jag inte kunde kontakta någon
på skolan. Förövrigt var jag tvungen att koncentrera
mig på min uppgift och kunde inte splittra mig för
mycket genom att gå fram och kontakta alla jag såg.

Jag begär alltså att punkt tre tas tillbaka - eller
att bevis framläggs.

Angående punkt fyra så är det en väldigt vag formulering.
Hur kan man bevisa ett sådant påstående? Jag anser att jag
vet vad som krävs av en lärare och jag kan också utöva denna
kunskap i praktiken. Jag hade jobbat som lärare innan jag
började kursen och var godkänd på den första praktiken.
Jag har också intygen från kursare och basgruppsmedlemmar
som säger det motsatta.

Jag begär att punkt fyra tas tillbaka.

Rolf Åberg skriver att handledarna framfört att jag har
stor kompetens inom mitt ämnesområde. Examinationen på
en kurs består ju av att man lämnar in rapporter och
skriver tentor osv. Om man skriver obegripliga lösningar
så får man inga poäng. Man kan inte få VG med kraftigt
röriga essäsvar. I alla mina matematikkurser och
många fysikkurser så har vi även muntlig tentamen
om man blir godkänd på den skriftliga. Om man bara
skulle stå och svamla och kasta ur sig det ena begreppet
efter det andra så skulle man inte bli godkänd.
I matematik och fysik är det vanligt att man redovisar
sina lösningar inför klassen, detta är visserligen
inte obligatoriskt, men jag har alltid ställt upp
i stor omfattning och det har uppskattats. Ironiskt
nog är många av de jag hjälpt som student nu behöriga
lärare. Kort sagt en stor kompetens inom ämnet garanterar
en tämligen stor kommunikationsförmåga.

Sist så avråder Rolf Åberg från fortsatta studier inom
läraryrket. Jag hade precis gått en kvällskurs i allmän
språkvetenskap innan jag började på lärarutbildningen.
I denna ingick språkinlärning och jag hade VG (högsta
betyg) på kursen. På sommarlovet på två veckor så
gick jag en brädseglingskurs som jag blev godkänd på
(graderade betyg fanns inte). Direkt efter jag blev
avskiljd så gick jag kvällskurserna Fonetik respektive
Matematik för lärare och på bägge dessa fick jag VG
(högsta betyg). På kursen Matematik för lärare kom
lärarna från Lärarhögskolan, men jag tror inte de kände
till att jag just blivit avskiljd från lärarutbildningen.
Jag skulle tro att för att få ett högt betyg på en kurs
så måste man ha förkunskaper motsvarande det lägre betyget
innan man börjar, alltså hade jag t ex godkända kunskaper
i matematikdidaktik innan jag började kursen Matematik
för lärare.

Påståendet om att jag skulle vara olämplig för
lärarutbildning är grundlöst och skall tas tillbaka.

Jag begär härmed att få höra Rolf Åberg.


2. Se "Marianne Rönnboms brev" i bilaga 3.
Det är oklart vilken information i Marianne Rönnboms
brev som Malmö högskola anser skulle vara en grund
för att rekommendera Arbetsförmedlingen att avskilja
mig. Hon skriver inte att det skulle vara omöjligt
för mig att bli godkänd inom utsatt tid. Hennes tanke
var kanske bara att jag skulle få en ny praktikplats.
Hon känner ju bara till Lärarhögskolans normala
rättssäkerhet och inte Arbetsförmedlingens, åtminstone
hittills, brist på rättssäkerhet, som lett till kritik
från JO och denna resningsprocess. Lärarhögskolan skall
följa kursplanen och kontraktet med rätt till
omprov av praktik och upprättande av en individuell
studieplan. Jag begär härmed omprov på praktik
och att en individuell studieplan upprättas.

Synpunkterna framförs alltså innan halva praktiken
gått. Om det hade varit meningen att man skulle vara
färdig att verka som lärare då så hade utbildningen
bara behövt vara på 25 poäng och inte på 40. Jag fick
inte tillgång till dessa dokument förrän efter det
jag avskiljts.

Jag undervisade inte i engelska. Marianne Rönnbom
lade om schemat så att eleverna nästan bara hade
matte och fysik. Det gjorde att jag fick en onormalt
hård arbetsbelastning, utöver att vi hade övertid
plus att jag deltog i specialpedagogiken i matte.

Skriften "På väg mot läraryrket" fick jag inte förrän
Ann-Christin Isacsson kom på besök den 14/9 och då var
jag i praktiken redan dömd. Den fanns inte med på
någon litteraturlista och ingen på Pedagogkåren (PIM)
kände till den. Den är skriven av bl a en lärare i
Marianne Rönnboms arbetsenhet: knappast ett allmänt
accepterat rättesnöre. Sidorna hon hänvisar till är
samtliga frågerutor i boken innan slutpraktiken.
Frågorna är i sig relativa och man kan inte säkert
säga om någon uppfyller ett krav eller inte. Hennes
kritik är helt ospecifik. Förövrigt anser jag att jag
uppfyller kraven. Det står mycket intressanta saker
på s 2 och s 15: "Självklart kan man inte förvänta sig
att en studerande på den förhållandevis korta tid som
står till buds ska kunna uppfylla de krav som ligger
implicita i frågorna." "Grundskollärarutbildningen
har som mål att utbilda lärare som är kompetenta
att *börja* arbeta i grundskolan. Kompetensen innebär
alltså ingångskunskaper och ingångsfärdigheter som
sedan gradvis utvecklas och fördjupas under
yrkesverksamhet." Jag anser att Marianne Rönnbom
kraftigt missbrukat och misstolkat texten och begär
härmed att Malmö högskola medger detta.

Vad är källan till denna fientlighet? Marianne
Rönnbom var vid tillfället då jag jobbade där
kraftigt impopulär och många elever bekände spontant
för mig hur de hatade henne intensivt. Detta gällde
såväl 6:orna som hennes tidigare elever i 9:orna.
Speciellt var det pojkar som hatade henne, men det
fanns även flickor som var svårt plågade av hennes
meningslösa uppgifter och mycket hellre gjorde
mina mer lustbetonade uppgifter. Det var även
så att jag kan ha gjort någon oavsiktlig grimas
när jag bevittnade hennes patetiskt dåliga
matematikundervisning. Jag insåg att Marianne
Rönnbom hade inget att lära mig om läraryrket.
Hon hade en del metodik som hon läst sig till,
men det var mycket effektivare för mig att
läsa mig till detta själv än att höra på
henne. Min bristande förmåga att uppbåda
entusiasm vid våra möten kan ha givit henne
denna fientlighet. Hon tafsade även på mig.
Jag har även ett vittnesmål från en av Marianne
Rönnboms f d lärarkandidater som bekräftar
denna bild. Detta var den enda av hennes
gamla lärarkandidater jag kunde få tag på.
Marianne Rönnbom har tidigare bara haft
kvinnliga 1-7 lärare som lärarkandidater
och de har samtliga blivit godkända. I samtliga
fall var det parpraktik så de var mindre utsatta
än mig som ensam lärarkandidat. Det är naturligtvis
djupt tragiskt att befinna sig i Marianne Rönnboms
dåvarande situation, som möjligen berodde på
utbrändhet. Hennes kollega, Mona Dahlin, förklarade
vid ett möte med mig att det var så. Kort efter det
att Marianne Rönnbom haft mig som lärarkandidat gick
hon ner till 35 % lärartjänst. Hon har med sina
falska texter och uppvigling av kollegor att
skriva liknande tillfogat mig stor skada. I nu
tre år har jag fått hanka mig fram på vikariat,
utbildningbidrag och akassa.

Det var på fredagen veckan innan jag började
som jag träffade Marianne Rönnbom. Eleverna
började några dagar in på veckan. Jag fick inte
då veta vad som fanns att använda på skolan.
Jag fick en bok i matematik men det var fel
bok. Den första s k auskultationsdagen var
bara ett upprop. Det vara bara 10 dagar i
årskurs 9, inte 15 som Marianne Rönnbom påstår.

Jag kan inte se vad det står i slutet meningen
"hur skall målen...". Jag begär härmed en ny
läslig kopia eller få möjlighet att intervjua
brevskriverskan.

Jag hade full undervisning i de andra klasserna
under tiden och hade då inte tid att prata med
henne eftersom jag pratade med den andra
handledaren. Det finns dock vissa brev
till henne under den tid jag inte hade henne
som handledare (se bilaga 3). Så fort som jag
började i hennes klasser ägnade jag mig åt henne
och skickade t ex planeringen efter den andra
auskultationsdagen.

(Ni inser att hennes rapport är mycket ordrik
och jag har helt enkelt inte tid att skriftligen
tillbakavisa alla falska påståenden. Jag bestrider
hennes text i sin helhet.)

Hon har inte sagt till mig att nivån var för hög,
det är en efterhandkonstruktion. Konkretion och
elevaktiviteter var inte för lite, vi hade många
konkreta vinkeluppgifter och byggde solur och
camera obscura, eleverna tyckte de var mycket
intressanta uppgifter. Vilket jag fått brev om.

Jag hade skrivit flera brev till andra om att
jag t ex inte kunde träffa dem för att jag
slutade kl 17 varje dag (se bilaga 3). Jag jobbade
alltså från 8 till 17 varje dag. Ibland fick jag
jobba till 20 för att förbereda laborationer. Jag deltog
även i ett föräldramöte på kvällen där Marianne
presenterade mig som "sån där arbetslös akademiker".
(Marianne Rönnbom säger att hon är liberal, det
skall nog vara nyliberal, eller snarare högerextrem.)
Vissa kvällar led jag av huvudvärk pga bl a den höga
ljudnivån på skolan och kunde därför inte förbereda.
Jag borde kanske sjukskrivit mig, men jag var inte
sjuk på dagarna.

Jag hade inte haft något emot om vi hade haft något
läromedel i fysik. Som det nu var fick all kunskap
komma från mig. Det fanns ingen litteratur som jag
kunde dela ut till eleverna. Jag lånade böcker från
skolbiblioteket (förövrigt bra samarbete med
bibliotekarien) och från andra bibliotek, men det
räckte naturligtvis inte till de 64 eleverna.
Hur skulle hon bedrivit denna undervisning om jag
inte varit där? (Sidospår: när jag lämnade tillbaka
böckerna efter det jag slutat mötte jag några av
Marianne Rönnboms elever, och jag pratade lite med
dem. Jag har även träffat dem på busstationer osv -
de kommer fortfarande ihåg min vinkelundervisning.)

Jag kan matematik och fysik fram och baklänges på
den här nivån, så påläst är jag. Förberedd var jag:
jag hade skrivit ner planeringar och skickat in
i god tid, redan efter andra dagen, och en vecka
innan jag började undervisa.

Det här med handlingsberedskap syftar väl på att
jag inte skulle stoppat bråket, men det gjorde jag.
Hon har baserat sitt brev på en felaktig bild
av verkligheten. Om några år finns 32 myndiga vittnen.

Jag har tagit kontakt med elever och personal i den
utsträckning det fanns tid till det.

Jag har aldrig kommit för sent på morgonen. Ibland är
rasterna för korta för att man skall hinna ta bort
och plocka fram utrustning, speciellt om någon elev
behöver prata med en. Jag har inte sagt det hon
påstår - märkligt påstående.

Dialogen med 32 elever har inte fungerat så jättebra,
men på en klart godkändnivå anser jag i alla fall.
Detta utvecklas genom att jobba som lärare. Hon har
inte gett någon konstruktiv kritik, utan hon har sagt
till mig samma saker som hon skriver i detta brev,
dvs abstrakt och generellt. Samtalen med henne har
varit som detta brev: hon klagar på att jag klagar
på hennes icke-konstruktiva kritik - och bara detta.

Vad menar Marianne med 11 dagar? Jag hade undervisat
i hennes klasser i 6 dagar då hon skrev brevet.
Det är viktigt att man känner eleverna för att
bedriva en bra individanpassad undervisning -
det lär man sig inte på 11 eller 6 dagar.

Hon klagar på att jag inte ser att elever sysslar med
andra saker än de ska. Så var det även på hennes
lektioner men det märkte inte hon. Hon kräver mer
av mig än av sig själv, trots att hon är en erfaren
lärare. Dessutom hade vi laborationer med 32 elever
och då skall de vara på olika ställen - då är det
naturligtvis svårt att se om alla gör det de ska.
Det är snarast ett organisatoriskt problem för skolan.
På min första mellanstadiepraktikskola hade de
normalt 20-grupper och 10-grupper vid laborationer.

Jag har inte sagt att det var oroliga barn. Ett problem
var att Marianne Rönnbom tillrättavisade mig under
lektionerna och de kan ha minskat respekten för mig.
Trots att jag bad att hon skulle komma med sin kritik
efter lektionen så fortsatte hon att tillrättavisa
mig inför eleverna. Tillrättavisningarna handlade om
småsaker som att jag inte hade ställt in skärpan på
OH-projektorn innan lektionen började, eller att
hon ansåg att en punktlista skulle börja med liten
bokstav. Bilden av Marianne Rönnbom klarnar.

Jag vet inte vad man skall göra om man har sagt
till en elev och denne inte lyder. Det ända lagliga
man kan göra är att kontakta föräldrarna. Marianne
Rönnbom skröt däremot om hur hon hade klämt fast
några pojkar bakom en dörr. Hon såg tydligen skoldagen
som en enda lång strid med eleverna. Jag försöker
mer med enskilda samtal och uppmuntran att göra
det rätta.

Varför har hon kontaktat Kerstin Persson metodikadjunkt
på Lärarhögskolan? Är detta en tillbörlig åtgärd? Visar
inte detta att hon konsulterat ledningen om vad hon bör
göra för att kunna underkänna mig?

Påståendet om att jag skulle hämtat klassföreståndaren
i stället för att gripa in är helt fel. Se min detaljerade
redogörelse för bråket och lyssna på intervjun med
klassföreståndaren Ulf Tornberg. Jag begär att detta
påstående tas tillbaka.

Problemet med namninlärningen är att jag inte hade hennes
elever de första 14 dagarna och då kan man inte begära
att man skall kunna namnen direkt. Jag tycker det är viktigt
att man kan elevernas namn så fort som möjligt och jag
har förbättrat mina inlärningsstrategier, men detta är
heller inget skäl att avskilja mig från utbildningen,
eftersom jag hade gjort detta i vilket fall som helst.
Om jag har något problem så brukar jag hitta något
sett att komma runt det. Jag hade precis haft 120 elever
och skulle nu ha ytterligare 60 på bara 14 dagar.
Det var ju meningen att jag skulle varit längre
i de första klasserna, men eftersom den handledaren
skulle åka till Kosovo så fick jag ta över Marianne
Rönnboms elever tidigare än planerat. Det är fel att
lägga ut praktiken på en handledare som skall sluta
på skolan inom kort; Marianne Rönnbom är praktikansvarig.

Jag frågade om Marianne Rönnbom hade färdiga
placeringslistor - det hade jag fått av alla andra
praktikhandledare.

Det återstod 15 poäng av 40 på utbildningen då
Marianne Rönnbom skriver att jag nu inte är lämplig
att undervisa i årskurs 4-9. Det är som sagt inget
konstigt med detta - nu är utbildningen på 60 poäng.
Dessutom har hon sagt detta efter bara 12 dagar varav
6 med undervisning.

Det här med speciallärarna har jag kraftfullt tillbakavisat
tidigare. Jag begär att detta påstånde tas tillbaka. Nu måste
vi ha en ny dialog med Marianne Rönnbom om det här. Jag och
speciallärarna satt en timme och diskuterade praktikuppgiften.

Sven Assarson har i sin rapport inte klagat på den
sociala biten. Jag begär att detta påstånde tas tillbaka.

"Behövs det fler, återkom." Detta tyder på att någon har
bestämt att jag ska underkännas redan på förhand. Hon har
hittat på många negativa saker om mig och ignorerat allt
bra jag gjort och som hon tidigare berömt.

Alla uttalanden som jag haft invändningar begär jag härmed
att de tas tillbaks eller ändras i enlighet med invändningarna.

Jag begär härmed att få höra Marianne Rönnbom.

3. Se "Handledarrapport från Marianne Rönnbom" i bilaga 3.
Jag är enig med självklarheterna, men jag ifrågasätter nödvändigheten
av att reflektera. Det är inte säkert att man blir en bättre lärare
bara för att man håller en babblande inre dialog, snarare kan detta
dra uppmärksamheten från verkligheten. I vilket fall kan Marianne
Rönnbom knappast uttala sig om hur jag tänker och det är då
ovetenskapligt av henne att kritisera mitt tänkande. Reflektera
innebär att man ställer frågor till sig själv om t ex hur man borde
ha agerat i en viss situation som man varit i. Mycket viktigt tänkande
är också icke-verbalt.

Visst pratade jag med kollegorna, men jag kände en viss fientlig
attityd från Marianne Rönnboms närmaste anhängare. Det var lättare
att ungås med dem som tillhörde arbetsenheten men som inte satt i
samma rum som Marianne Rönnbom. Det gick bra att prata med Sven
Assarsson och Daniel Larsson. Jag vet inte vad Marianne Rönnbom menar
med att diskutera handlingsberedskap - detta är en
efterhandskonstruktion. Diskussionerna av planeringarna gick mest ut
på att hon klagade på att jag inte lyssnade fastän jag satt och
lyssnade. Hon framstod för mig som en ovanligt grälsjuk och
konfliktsökande kvinna.

Jag har inget emot att bli kritiserad efter lektionerna. Det jag har
klagat på var när hon kritiserade mig på lektionerna inför eleverna.
Jag trodde att detta skulle leda till att eleverna fick för liten
respekt för mig och att detta i sin tur skulle leda till att det
skulle bli svårare att upprätthålla ordningen på lektionerna.
Hennes ideologi är någon sorts biologistisk feminism möjligen även
med inslag av rasism. Hon kallar t ex flickor däggdjur och pojkar för
"det svagare könet". Visst är det sant att människor är däggdjur
och att sjukdomen fragile-X förekommer men hon försummar mycket
med sin extrema och förenklade biologism. I sin biologiundervisning
betonar hon konkurrens - inte så konstigt att det uppstår konflikter
mellan eleverna. Eleverna måste ha fått sina biologiska argument
någonstans ifrån och det är samma typ av argument som man hör från
Marianne Rönnbom.

Marianne klagar på att nivån på min undervisning inte passar sig
för åk 6. Detta har hon dock aldrig sagt till mig trots att hon
hade rikliga möjligheter och hade fått planeringar i förväg.

Jag har skrivit att experiment utgår tillsvidare pga brist på
material. I vissa fall hittade jag material i andra arbetsenheter
som jag lånade. Visst blev jag irriterad över bristen på material
och ville skicka en signal om detta, istället för att lösa problemet
så tar hon åt sig. Jag fick tom köpa in material för egna pengar.

Problemet med namninlärningen var att min praktik blev väldigt
konstigt upplagd. Meningen var att jag skulle vara minst fem
veckor i högstadiet. Jag gjorde en stor ansträngning för att lära
mig namnen i de första fyra klasserna, men det fick jag ingen större
nytta av eftersom den första handledaren åkte till Kosovo som
kfor-soldat. Det var lite jobbigt att komma igen och åter lära sig
64 nya namn. Jag hade dock precis lyckats lära mig namnen på de
nya eleverna då jag tvingades avbryta praktiken. Numera har
jag förbättrat mina namninlärningsstrategier och spelar memory
med utklippta bilder.

Angående lyhördhet och vaksamhet så har hon dragit slutsatser
av det bråk som inte inträffade på det sätt hon tidigare
skrivit. Sedan skriver hon: "Mikael tyckte att man måste väl
först förklara. Laborationerna gör man sedan." Detta är ett
barockt påstående och något som jag aldrig tyckt. Jag begär
härmed att Marianne Rönnbom tar tillbaka denna lögn. Hon har
förmodligen läst om en nidbild av hur en dålig pedagog är och
sedan påstår hon att jag är denna.

Hon menar tydligen att jag skulle vara orsakerna till bråket
i klassrummet och att eleverna slänger smällare i klassrummet.
Jag har dock varit där så kort tid att jag knappast kan vara
orsaken utan det är snarare Marianne och de andra lärarna
i arbetsenheten som uppfostrat eleverna dåligt. Klassförståndaren
i den klass där bråket var, har vittnat om att en av de två
inblandade eleverna var inblandad i flera bråk vid denna tid.

Hon påstår att jag framfört kommentarer till henne som "man
aldrig borde säga till kollegor". Jag vet inte vad hon syftar
på och vill att hon redogör för detta. Men hon har kränkt mig
t ex genom att hon ville att jag skulle svara på en fråga på
det nationella provet i åk 5. Jag svarade och då påstod hon att
hon inte skulle gett rätt för det - trots att mitt svar var
helt korrekt och jag är betydligt kunnigare i matematik än
henne. Hon kunde inte säga varför hon skulle satt fel för
mitt svar. Mitt svar var förmodligen mycket mer rätt enligt
de som ger ut det nationella provet än hennes outtalade svar.

Hon skriver att hon ville ge mig "rejält med tid" att sitta
och planera mm med henne. Ett problem var att hon hade
övertid för att sedan vara långledig. Det gjorde att jag
också fick övertid - det kan man se på schemat. Om man inte
har undervisat tidigare måste man ägna mycket tid åt att ta
fram ett innehåll lämpat för eleverna. Eftersom hon dessutom
inte erbjöd något konkret med motiveringen att om man "matar
ett barn med sked som redan kan äta så får man fortsätta med
det hela livet." Jag hade redan ont om tid och hade tyvärr
inte tid att sitta med henne långt in på kvällarna. Själv hade
hon inget förberedelsearbete eftersom jag skötte undervisningen.
Förövrigt var det obehagligt att sitta i närheten av henne
eftersom hon tafsade.

Hon skriver att hon tycker att jag inte "är lämplig att nu undervisa
i åk 4-9." Sedan ifrågasätter hon hur jag skulle bemöta elevernas
föräldrar, men jag har aldrig haft någon konflikt med någon
förälder under de mer än två år jag undervisat. Snarare uppskattar
de att jag är en juste person.

4. Se "Sven Assarssons handledarrapport" i bilaga 3.
Rapporten är skriven i Comic Sans MS och det visar väl att det
inte är meningen att man skall ta den på fullt allvar. Han inleder
med några pedagogiska floskler och använder samma metod som
Marianne Rönnbom genom att han beskriver ett skräckexempel på en
pedagog hämtat ur någon lärobok och sedan påstår att detta skulle
vara mig. Dessa pedagogiska floskler om att förstå andras tankar
och åsikter är inget som han kan bevisa att jag har några brister
i - förmodligen kan det inte bevisas för någon - speciellt inte
på så kort tid som vi träffade varandra. Jag har 2.0 på
högskoleprovet och enligt vad jag vet om hans kapacitet till
förståelse så är den mycket lägre. Han gav ett intryck av att
vara en ganska grov och okänslig människa. Han har dessutom ett ekonomiskt intresse av att förtala min undervisning, eftersom han
inte är behörig att undervisa i åk 8-9 och anser sig ha ett behov
av att göra sig av med konkurrenter om tjänsten.

Jag bestrider påståendet om att mina lektioner skulle
vara kraftigt röriga och begär härmed att Sven Assarsson
tar tillbaka detta.

Sven-Assarsson är inte fysiklärare. Han hade talat om vad
som hade gåtts igenom i klasserna. Pga av den dåliga
undervisning han lett och hans dåliga kvalitetssäkring
så hade eleverna tyvärr inte dessa förkunskaper.

Han uttalar sig om min uppläggning av lektioner och menar
att denna var enformig, men jag befann mig i början av min
planering och han hade kunnat läsa om fortsättningen, om
han orkat. Hans uttalande bygger på en veckas undervisning
och man brukar introducera ett ämne med föreläsningar. Men
även på den korta tid jag var där hade vi laborationer och
litteratursökningar. Förövrigt sprang han ut och in i
klassrummet pga telefonsamtal angående Kosovo-tjänstgöringen,
och kunde därmed inte följa min undervisning.

Han påpekade inte för mig det som han påstår att han påpekade.
Jag är bra på att svara på elevernas frågor. Jag begär att
han tar tillbaka påståendet om att han påpekat saker. Då faller
också följdpåståendet om att jag inte skulle tagit till
mig detta.

Det var bara en lektion som jag startade för sent. Klockan
i personalrummet gick fel. Däremot höll jag på att bära in
grejor när lektionen skulle starta: bl a en vakuumpump.
Sven Assarsson hade plötsligt beslutat att inte hjälpa mig
att bära in saker, något som jag hade räknat med. Pga av
dessa oförutsedda faktorer startade lektionen två minuter
för sent.

För det första så överdriver Sven Assarsson elevernas
frustration. Elevernas eventuella frustration berodde
nog snarare på den oklara situationen med att deras
lärare, Sven Assarsson, skulle hoppa av samma år som
slutbetygen skulle sättas. Dessutom hade vi ytterligare
en lärare med oss som skulle ta över efter Sven Assarsson.
Möjligen gjorde detta situationen ännu oklarare. Många av
de verkligt ambitiösa eleverna tyckte att min undervisning
var mer givande och intressant än den Sven Assarsson
bedrivit. Vissa av dem som Sven Assarsson kallar ambitiösa
var sådana elever som ville ha höga betyg genom att lära
in listor med faktauppgifter utantill. Detta anser jag
inte vara någon vettig metod att lära sig tänka och
lösa fysikaliska problem.

Jag tycker också att lärarstuderande borde få den hjälp,
undervisning och stöd som gör att man kan jobba som
lärare. Antingen kritiserar han lärarutbildningen eller
sin egen dåliga handledning.

Det är alltid så att det blir vissa omställningsproblem
när man byter lärare. Och visst hade jag en viss
ambitionsnivå och den kanske var för hög för dessa elever,
men inte enligt vad som ska gälla i åk 9 enligt kursplanen.
Problemet är att Sven Assarsson har bedrivit sin undervisning
på 1-7 nivå och sedan kommer plötsligt någon och undervisar
på åk 9 nivå. Jag vet att detta är rätt nivå eftersom jag har
varit på en tidigare praktikskola där de hade en högre nivå,
mer avanceerade böcker och bättre utrustning. Dessutom är jag
godkänd i kursplanetolkning. Jag undrar hur många det är som
går vidare till naturvetar- eller teknikprogrammet från Sven
Assarssons arbetsenhet, och hur de i så fall klarar sig.
Marianne Rönnbom hade lagt märke till att endast ett fåtal
flickor gick vidare till dessa gymnasieprogram och det kan
bero på den ointressanta undervisning som bedrivs av
Sven Assarsson.

Jag talade med honom under julen 1999 då han var på
permission och då sa han att han varit förbannad över
något då han skrev rapporten. Rapporten skrevs
1999-09-23, dvs 3 veckor efter det han handlett mig
och dagen efter det att jag tvingats avbryta praktiken,
och dessutom troligen efter påtryckningar från Marianne
Rönnbom. Detta gör att den borde förkastas som bevismaterial.
Jag begär härmed att få höra Sven Assarsson.

5. Se "Sven-Göran Ohlssons sammanfattning" i bilaga 3.
När det gäller Ann-Christin Isacssons intryck så är det
bättre att läsa hennes egen redogörelse än Sven-Göran
Ohlssons förvrängda. Ann-Christin Isacsson har inte signalerat
att jag skulle ha en ohållbar situation med anställd personal
(förutom Marianne Rönnbom). Hon har heller inte påstått att
situationen i undervisningen skulle vara ohållbar. Detta är
falska påståenden av Sven-Göran Ohlsson och jag begär härmed
att de tas tillbaka. En man som kan skriva sådana uppenbara
lögner som står i strid med skrifliga källor kan man inte lita
på i andra frågor heller. Sven-Göran Ohlsson må vara en
framstående litteraturvetare men i detta brev låter han
fantasin skena.

Sven-Göran Ohlsson skriver att det "sågs tendenser till
bristande social kompetens" tidigare under utbildningen.
Vad syftar han på? Jag har intyg från kursare och
handledarrapporten från första praktiken som snarast pekar på
motsatsen. Möjligen skulle detta syfta på det påstående
i Rolf Åbergs utkast om att det skulle varit någon konflikt
mellan mig och min praktikkompis under den första praktiken.
Min praktikkompis har flyttat till Söderhamn, jobbar inte längre
i gymnasieskolan, saknar telefon och har möjligen flyttat
utomlands. Jag fick inte Rolf Åbergs utkast förrän efter två
år och kunde inte försvara mig mot det när det var aktuellt.
Det var inga konflikter mellan mig och min praktikkompis,
snarare tvärtom: även han ansåg att avskiljandet av mig var
felaktigt. Jag menar att detta är en efterhandskonstruktion
vars syfte är att se till att jag säkert skulle bli avskiljd
från utbildningen. Jag får gissa vad Sven-Göran Ohlsson menar
med sitt påstånde om att utbildning är en process: menar han
att han inte ville påpeka bristerna i min sociala kompetens
eftersom han trodde att jag skulle förbättra mig mer om jag
inte kände till hans kritik? Detta strider mot handledningens
teori om nyttan av feedback och är ytterligare en indikation
på att detta är en efterhandskonstruktion.

Jag hade tidigare under utbildningen - så sent som strax innan
slutpraktiken - trevliga samtal med Sven-Göran Ohlsson. Han erkände
för mig att han blivit underkänd under sin utbildning och att de
hade avrått honom från att fortsätta. Trots detta hade han fortsatt,
och han avslutade triumferande: "De skulle bara veta vem det är
som är lärarutbildare nu." Vid ett annat tillfälle började han
nästan att gråta för att han fått en så dålig matematikundervisning
som ung - han insåg detta när han sett min och mina medkursares
vackra undervisning. Jag tror att hans upplevelser som ung spelat
in för hans beslut att underkänna mig - det är orättvist att jag
skall drabbas av vrede som borde riktas mot de skyldiga. Det finns
i psykodynamisk teori något som kallas upprepningstvång: i detta
fall att Sven-Göran Ohlsson vill framkalla händelser liknande
de han drabbades av, men nu vill han vara på förövarens sida.

Påståendet om kritik från skolledningen känner jag inte till,
förövrigt slutade den rektorn kort efter min praktik. Det finns
en positiv nyhet om mig en bit in på praktiken i ett nyhetsblad
från skolledningen. Ann-Christin Isacsson är inte metodiklektor
och hon har inte sett påtagliga brister i lärarkompetensen.
Häftet "På väg mot läraryrket" fick jag en vecka innan jag
tvingades att avbryta praktiken. Om häftet var viktigt borde
man fått det innan den första praktiken. Vissa av mina
medstudenter fick det inte alls.

Marianne Rönnbom var inte handledare de första 14 dagarna.
Inga allvarliga brister påtalades, inte heller rubricerades
de som muntliga varningar. Enligt studentkåren finns det inget
sådant som muntliga varningar, men om det skulle förekomma
så måste det tydligt anges. Detta är ytterligare ett trick för
att rättfärdiga det olagliga avskiljandet av mig från kursen.

Det är fel att den som är praktikansvarig också är handledare,
ty detta gör att studenten inte kan diskutera eventuella
fel på handledningen. Jag fick inte ta del av de skriftliga
utvärderingarna på ett acceptabelt sätt innan jag blev
avskiljd.

Jag har ovan påpekat att detta stycke om vad Ann-Christin Isacsson
signalerat är falskt. Angående detta med "hans samarbetsproblem med
handledaren" så är det oklart när och vem som har skrivit dit det
för hand på Ann-Christin Isacssons odaterade e-brev. Det kan vara
Rolf Åberg eller Sven-Göran Ohlsson som skrivit dit detta i efterhand
för att Ann-Christin Isacssons brev skall stämma med det som
Sven-Göran Ohlsson skrivit: i så fall ett synnerligen allvarligt
fall av urkundsförfalskning. Det är inte ens säkert att Ann-Christin
Isacssons brev är skrivet av henne själv: logiken haltar och det är
olikt en mattelärare. Jag begär att dessa tveksamheter utreds vidare.
Förövrigt så står det endast om problem i samarbetet med handledaren
och inget annat.

Sven-Göran Ohlsson glömmer att nämna att han besökte praktikskolan
den 30/8 och att ingen allvarlig kritik framfördes då. Jag förmodar
att Sven-Göran Ohlsson inte betalar sin bensin själv och att det
finns någon reseräkning gällande denna dag. Jag begär härmed att
få se denna. Varför förtiger Sven-Göran Ohlsson sitt tidigare
praktikbesök - en relevant del av sanningen? Jag tror att anledningen
är att det skulle försvaga brevets avskiljningspotential om han
skrivit att han erkänt att han tidigare hade godkänt mig på
slutpraktiken. Felet med mötet var att jag inte fick läsa brevet
förrän efter det att jag blivit tvingad att avbryta praktiken.
De allvarligaste synpunkterna i brevet framfördes inte under
mötet och jag kunde därför inte bemöta dem. Istället så nickade
kursledaren och den praktikansvariga mot varandra i samförstånd.
Det var ett mycket obehagligt möte som stred mot allt vad mänskliga
rättigheter heter. Eftersom jag inte hade tillgång till brevet så
insåg jag inte att jag hade varit tvungen att kalla vittnen för att
tillbakavisa påståendena. Det hade varit ganska lätt då men är nästan
omöjligt nu flera år efteråt. Vissa vittnesuppgifter har jag dock
fått.

Vid mötet på Lärarhögskolan visade jag upp olika undervisningsmaterial
och annat som bevisade att jag bedrivit en seriös undervisning, men
Ann-Christin Isacsson ville inte se på detta. Hon yttrade sig heller
inte på mötet. Det är märkligt att han skriver "kursledaren" när han
talar om sig själv. Han nämner inte att Rolf Åberg var med på mötet.
Rolf Åberg och jag var själva i rummet en tid innan mötet, då hotade
han mig: först med våld och antydde att han hade kontakter bland
kriminella, sedan lugnade han sig lite och hotade med att högskolelagen
gällde för mig och att han skulle se till att jag blev avstängd från
samtliga universitet. Motivet till hans aggression skulle vara att
jag i ett brev påpekat att Marianne Rönnbom stressade eleverna
och att stor stress under lång tid kunde leda till hjärnskador.
Detta är fakta och inget som han borde bli hatisk mot mig för.
Rolf Åberg är målarmästare och jag utesluter inte att han tragiskt
nog har drabbats av en lösningsmedelsskada - detta kan förklara hans
överdrivna aggressivitet. Känslor har en tendens att sprida sig
och även jag blev skrämd av Rolf Åberg och mötet hade säkert
kunnat vara mer konstruktivt om Rolf Åberg inte hade varit
närvarande. Jag var tämligen upprörd: jag trodde att en lärarhögskola
var civilisationens högborg och att direkta hot om våld inte förekom
bland intelektuella. Senare fick jag veta att Rolf Åberg endast hade
5 (fem!) akademiska poäng och dessa i färglära. Trots detta låter
ledningen för Malmö högskola honom fungera som utbildningsledare med
rätt att stänga av folk. I praktiken var det Rolf Åberg som avskiljde
mig från utbildningen genom att han rekommenderade Arbetsförmedlingen
att göra detta. Arbetsförmedlingen säger att de måste följa
rekommendationen från Malmö högskola eftersom de inte har någon egen
kompetens att bedöma detta. Det är obegripligt att prefekten vid
Lärarhögskolan, Olle Holmberg, och rektorn vid Malmö högskola kan låta
en person som Rolf Åberg husera i sina lokaler. Jag har polisanmält
Rolf Åberg och jag hoppas verkligen han får två års fängelse för
tjänstefel. Även när jag besöker Lärarhögskolan i andra ärenden så
uttalar han svordomar när jag möter honom i korridorer. Tyvärr har
jag ännu inte lyckats få det på band så det är i dagsläget omöjligt
att bevisa. Jag var rädd några dagar efter det första hotet, men ännu
har inga hot verkställts. Dessa hot hämmade mig lite i min vilja att
ta itu med detta fall och det var väl det som var syftet. Tack vare
visst erkännande från myndigheter och media så känner jag att detta
heliga krig (i bildlig bemärkelse) mot inkompetensen måste bringas
till sin framgångsrika avslutning. Jag begär härmed att Rolf Åberg
erkänner hoten och slutar upp med att säga otidigheter efter mig
när jag besöker Lärarhögskolan.

Mötet på Lärarhögskolan var den 27/9 kl 14.00. Jag fick inte Marianne
Rönnboms handledarrapport "Sammanfattning av praktik" förrän den 5/10
kl 13.11, dvs efter det första mötet och dagen innan det andra mötet
den 6/10 kl 14.30. Det var vid det andra mötet som jag blev avskiljd.
föreliggande brev fanns innan dess enligt Bengt-Göran Paradis,
Arbetsförmedlingen. Jag fick inte en faxkopia av Marianne Rönnboms
brev med synpunkterna förrän den 12/10. Föreliggande brev fick
jag först veta om efter det att AMS hade avslagit mitt överklagande
och jag fick en faxkopia av det den 1/12.

Jag begär härmed att få höra Sven-Göran Ohlsson.

Det är rimligt att jag får höra de ovan nämnda personerna
eftersom jag var förhindrad tidigare och heller inte visste
om deras skriftliga rapporter.


Bilagor:
1 & 2 Intyg från kursare finns i "Svar på avsiktsförklaring
         daterad 021007"
3. Webbplats: Vägen till resning (69 dokument, varav 49 inskannade)
         Användarnamn: researcher
         Lösenord: lutafams
(Sprid ej dessa, anledningen är PUL, inte att jag
vill dölja något. Förövrigt har jag kollat med
Datainspektionen att detta är OK - jag behöver
inget tillstånd från inblandade personer.)
         Adress:
            http://www.df.lth.se/~mikaelb/lut/skannat/
(Tyvärr kan webbservern vara tillfälligt nere ibland.
Våra tekniker arbetar med problemet.)


Med vänlig hälsning,
// Mikael Bonnier
----
// Webb: http://www.df.lth.se/~mikaelb/
// E-post: mikaelb@df.lth.se
// Mob/SMS: 0701-40 76 89
// Tel/Fax: 046-32 32 08
Mikael Bonnier
Östen Undéns gata 88
227 62  LUND