Skadeståndsrätt
- Förtalad - 2002-12-19 01:23:24
Svar
- Skadeståndsrätt - Lasse - 2002-12-19 15:16:54
Svar
- Svar - Skadeståndsrätt - Förtalad - 2002-12-19
23:36:24
Svar
- Skadeståndsrätt - Kristian - 2002-12-19 20:47:23
Svar
- Skadeståndsrätt - Sara Andersson - 2002-12-20
00:13:54
Svar
- Svar - Skadeståndsrätt - Förtalad - 2002-12-20
15:38:07
Svar
- Svar - Svar - Skadeståndsrätt - kajsa - 2002-12-20
17:55:41
Svar
- Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Lars Edlund -
2002-12-25 16:12:24
Svar
- Svar - Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt -
Förtalad - 2002-12-31 19:30:00
Advokaten.nu - Skadeståndsrätt
Fråga:
Skadeståndsrätt - Skrivet av:
Förtalad
- Datum: 2002-12-19 01:23:24
|
Svara
|
Jag
undrar hur man gör för att åtgärda
förtal. Enligt vad jag kan uttyda här kan man
göra en polisanmälan och hoppas att en
åklagare tar upp fallet. Eftersom jag inte har
så mycket pengar är stämning inte aktuellt.
Sedan undrar jag vid vilken polisstation man skall göra
anmälan. De som förtalat mig har gjort detta i
tjänsten vid kommunala och statliga myndigheter och bor
och jobbar på olika orter, men det handlar om samma
sak. De osanna påståendena om mig ledde till att
jag blev avskiljd från en Lärarutbildning.
Annars är detta inte förtal i normal mening
så tillvida att de inte ansträngt sig
överdrivet för att sprida lögnerna. Problemet
är att när jag söker lärarjobb så
måste jag förklara varför jag blev avskiljd.
Man kan misstänka att rektorerna kontaktar Malmö
högskola och då får de falska uppgifterna,
dels eftersom de är offentliga handlingar, dels
eftersom personalen troligen är angelägna om att
sprida dem. För övrigt är förmodligen
rektorerna du och bror med ledningen för
Lärarhögskolan. Det är alltså viktigt
för mig att denna långsamma men allvarliga
förtalskampanj stoppas, genom att de inblandade
fälls och döms att betala så höga
skadestånd som möjligt. Det skulle
förmodligen också leda till en ny resning.
Historik:
Det var Malmö högskola som bedrev
lärarutbildningen men Länsarbetsnämnden i
Skåne som upphandlat den. Det formella beslutet att
avskilja mig fattades först 1999 av
Arbetsförmedlingen i Lund, sedan överklagade jag
till AMS, men de avslog. Jag JO-anmälde och det har
lett till kritik mot Arbetsförmedlingen och AMS
för att de undanhöll material, och i ett
följdfall mot Malmö högskola för att de
vägrade att lämna ut handlingar och heller inte
gav ett överklagbart beslut. Denna kritik från JO
ledde till att jag beviljades resning. Nyligen har dock
Arbetsförmedlingen i Lund fattat beslut om att avskilja
mig från lärarutbildningen igen.
Jag fick så småning om tillgång till alla
dokument (tror jag) och har skrivit ett utförligt
försvar mot vart och ett av de dokument som
Arbetsförmedlingen tog upp i sin
avsiktsförklaring. Jag har även genomfört
bandade intervjuer med vissa inblandade personer, fått
intyg från kursare (numera behöriga lärare)
som motsäger påståendena, samt visat upp
elevarbeten, spontana positiva brev och positiva
kursutvärderingar. Trots att arbetsförmedlingen
fått ta del av denna information så upprepar de
2002 samma falska påståenden som 1999. Jag anser
att Arbetsförmedlingen i Lund gör sig skyldig till
förtal när de nu återigen sprider de falska
uppgifterna genom att t ex registrera dem i
Arbetsförmedlingens databaser som kan läsas av
flera tusen arbetsförmedlare. Jag frågade
handläggaren på Arbetsförmedlingen vid
första tillfället efter beslutet (två dagar
efter) om några enkla bakgrundsfakta om mig, men han
klarade inte någon fråga. Detta anser jag bevisa
att han inte var insatt i ärendet när han fattade
beslutet. Ett allmänt problem i ärendet är
att många av de inblandade är obegåvade
(enligt betyg), lågutbildade, förvirrade och
glömska.
Min avsikt är att polisanmäla de
myndighetspersoner som undertecknat brev eller
dataregistreringar som innehåller falska uppgifter om
mig. En undran är om de kan komma med motangrepp mot
mig, t ex att de påstår att min
polisanmälan är förtal. Kommer
myndighetspersonerna att få juridisk hjälp av
sina organisationers jurister och kanske till och med
stämning betald av myndigheten. Det skulle jag anse
vara mycket orättvist.
Ett generalfel i ärendet är att det gått
så lång tid som över 3 år sedan
händelserna inträffade. Det är omöjligt
för mig att intervjua personer p g a att dessa flyttat
eller säger att de glömt bort allt. Jag har heller
inget betalt för att själv göra dessa
undersökningar utan har fått använda all min
fritid.
Finns det något annat än förtalsanmälan
man kan ta till?
Vänliga hälsningar,
// Mikael
Vill ni veta mer om ärendet kan ni kontakta mig
på e-post: mikaelb@df.lth.se
|
Fråga:
Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av:
Lasse
- Datum: 2002-12-19 15:16:54
|
Svara
|
Du
kan göra en polisanmälan på närmsta
polisstation.
Det rr svårt att ge dig några råd så
skriv gärna lite utförligare vad förtalet och
annat handlar om så kan du säkert få ett
bättre svar av juristerna hos Jureka.
|
Fråga:
Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: Kristian -
Datum: 2002-12-19 20:47:23
|
Svara
|
Brottet
förtal ligger inte under allmänt åtal, dvs.
åklagaren tar inte upp mål om förtal. Det
här betyder att en polisanmälan tyvärr inte
kommer leda någon vart.
|
Fråga:
Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av:
Förtalad
- Datum: 2002-12-19 23:36:24
|
Svara
|
Välkommen
till Lärarutbildningen! Sveriges mest
rättsosäkra utbildning.
Exempel på falska påståenden:
1. Min handledare på slutpraktiken påstår
att jag saknar handlingsberedskap, men ger inget exempel.
Svårt att motbevisa, men stämmer inte. Hon
påstår i en annan rapport att jag inte skulle
stoppat ett bråk mellan två elever, utan att jag
i stället skulle hämtat
klassföreståndaren. Nu stoppade jag bråket
direkt och hämtade klassföreståndaren efter
lektionen ca 10 minuter senare. Handledaren var inte
närvarande under lektionen. [Jag fick denna rapport
efter det att jag blivit avskiljd.]
2. Handledaren påstod att jag inte lämnade in
lektionsplaneringar i tid, men jag har e-brev som visar att
hon fick dessa redan 2:a dagen och 1 vecka innan jag
undervisade i hennes klasser.
3. En lärare på slutpraktikskolan
påstår att jag inte hälsade på de
andra lärarna, men jag hälsade visst på
personalen i arbetsenheten när jag kom dit på
morgonen, men inte extremt högljutt eftersom jag inte
ville störa dem - de satt försjunkna i böcker
och ingen tittade upp när jag kom in.
4. En annan lärare skriver att en elev skulle ha
frågat: "Jag förstår ingenting och jag tror
att det gäller de flesta här. Det kan väl
inte bara vara att jag är dum
i huvudet." Enligt eleven via läraren skulle jag ha
svarat: "Jo, så kan det mycket väl
vara[...]" Jag
skulle aldrig låta en elev tro att hon är dum
i
huvudet. Mitt svar är avhugget i citatet och
första
delen av mitt svar syftar på elevens första
påstående
om att det skulle vara många som inte förstod.
Sedan
förklarade jag att de flesta människor som kommit
i
kontakt med vågrörelselära anser att det
är
komplicerat. Det är även svårt för
fysiklärare att
förklara. Speciellt som Gunnesboskolan saknade de
normala pedagogiska hjälpmedlen. [Mitt försvar
är längre och bl a åberopar jag pedagogen
Papert. Förtal 3 och 4 fick jag kännedom om 2
år efter det jag blivit avskiljd. Dessa förtal
var från två lärare av tio i arbetsenheten.
Jag förmodar att alla fått erbjudande av min
handledare att skriva fientliga brev men att endast dessa
har nappat.]
5. Kursledaren påstår att en ämnesmetodiker
rapporterat att situationen i undervisningen var
ohållbar. I ämnesmetodikerns rapport står
inte detta utan endast att det var problem i samarbetet med
handledaren. [Även denna rapport fick jag efter 2
år. Kursledarens rapport fick jag efter det att mitt
överklagande avslagits.]
6. Projektledaren har skrivit en rapport om att det skulle
varit någon konflikt mellan mig och en kursare. Detta
stämmer inte och det kan kursaren intyga. [Fick
detta 2 år efter avskiljandet.]
7. Projektledaren påstår i ett utlåtande
till Arbetsförmedlingen att:
"Nedan följer en kort sammanfattning vilka brister som
har
poängterats från vår personal vid
besök och samtal på
praktikskolorna samt iakttagelser gjorda inne på
lärarutbildningen.
- Mikaels förmåga till öppenhet för att
etablera kontakt med eleverna och föra en dialog med
dem saknas
- bristande engagemang och intresse för eleverna och
deras villkor och behov
- bristande förmåga till samarbete med skolans
personal och en öppenhet för att upprätta en
dialog
- bristande förmåga att se vilka krav som
ställs på lärarkompetens och beredd att
relatera dessa till sin blivande lärarprofession.
[...]
Med dessa synpunkter vill vi rekommendera Af-utbildning att
avråda Mikael från fortsatta studier inom
läraryrket den närmsta tiden."
Jag anser att samtliga påstående är falska.
Jag var dock godkänd på första praktiken
enligt samme projektledare i rapporten i punkt 6. Jag hade
dessutom en positiv handledarrapport därifrån,
senare fick jag jobb på den skolan som vikarie.
Påståendet om praktikskolorna är
alltså bevisligen falskt. Sedan står det att
sammanfattningen skulle bygga på iakttagelser gjorda
inne på lärarutbildningen. Sammanfattningen
innehåller ingenting som syftar på något
inne på lärarutbildningen. Dessutom har jag intyg
från kursare som även var basgruppsmedlemmar
-
en av varje kön - som berättar något helt
annat, t ex att jag var trevlig, positiv och seriös i
min ambition att bli lärare. Jag tyckte det fick
räcka som intyg och de är de enda jag kontaktat,
men jag skulle säkert kunna få fler intyg. Det
är egentligen inte jag som skall motbevisa deras
påståenden utan de som skall bevisa sina. De
övriga påståendena är inte grundade i
några händelser och jag anser dem vara grovt
förtal.
Oavsett vilka tunga bevis jag lägger fram för
Arbetsförmedlingen så tror de på dessa
rapporter trots de inte fört en dialog med dem som
kommit med påståendena. Jag har trots flera
försök heller aldrig fått kontakt med
rapportskrivarna. Enda billiga sättet att komma
tillrätta med detta tycks vara att polisanmäla dem
för något brott som faller under allmänt
åtal och få dem fällda. Vad skall jag
polisanmäla dem för om inte förtal duger?
Jag är säker på att jag skulle bli
godkänd på utbildningen om jag fick avsluta
praktiken på en annan skola. Nu skulle jag banda
lektioner och handledarsamtal.
|
Fråga:
Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: Sara
Andersson - Datum: 2002-12-20 00:13:54
|
Svara
|
Rent
juridiskt gäller följande: allmän
åklagare får väcka åtal för
förtal endast om det är särskilt
påkallat ur allmän synpunkt, d v s det sker
aldrig i praktiken. Det är alltså bara du som
målsägande som kan väcka åtal. Om du
verkligen vill väcka enskilt åtal för
förtal är det min rekommendation att du
vänder dig till advokat. Det är absolut inte att
rekommendera att själv försöka driva ett
enskilt åtal mot vem det än vara månde.
Rent allmänt gäller annars att det inte är
särskilt lätt att fälla en enskild person
för förtal. Anledningen till detta är
förstås att förtalsbrottet står i en
sorts motsatsställning till yttrandefriheten. Det
krävs alltså förhållandevis stark
bevisning och ett klart uppsåt för att fälla
någon för förtal. Skadestånden vid
förtal har genomgående varit låga.
Att en uppgift är fel- eller lögnaktig betyder
inte att det är fråga om förtal. Om den som
spred uppgiften hade skälig grund för sin uppgift
och det var med hänsyn till omständigheterna
försvarligt att lämna uppgiften räcker det
för att undgå ansvar. Omvänt behöver
förtal inte heller vara lögner. Även helt
sanningsenliga uppgifter, som är ägnade att
utsätta den drabbade för andras missaktning, kan
leda till ansvar. För den som måste lämna
uppgifter, t ex i tjänsten, gäller samma regel:
hade man skälig grund för sin uppgift går
man fri från ansvar.
Jag förstår verkligen att de
påståenden som du räknat upp känns
minst sagt kränkande. Rent rättsligt gäller
dock att t ex åsiktsskillnader knappast är
förtal. Om frågan i grund och botten rör t
ex att ni har vitt skilda uppfattningar om vad som faktiskt
har hänt vid ett eller flera tillfällen är
det antagligen inte möjligt att fälla för
förtal.
Jag har all förståelse och full respekt för
känslan av att bli djupt kränkt. Särskilt
när man konfronteras med personer som gömmer sig
bakom hörsägen och inte kan stödja sina
påstående med fakta. Jag har också full
förståelse för att det lätt
uppstår en känsla av vanmakt. Men jag tror mig
tryggt kunna säga att ett enskilt åtal för
förtal sällan är någon framkomlig
väg eller lösning. Våra domstolar är
helt enkelt inte något särskilt bra ställe
att söka personlig upprättelse
på.
|
Fråga:
Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av:
Förtalad
- Datum: 2002-12-20 15:38:07
|
Svara
|
Jag
tänker i alla fall göra en polisanmälan om
det så bara är för att officiellt registrera
min protest mot förtalet.
Även om åtalet skulle läggas ned så
kan det väl tas upp igen om samhällsklimatet
skulle ändras någon gång i framtiden. Om
hundra år kommer kanske någon historiker att
upptäcka denna rättsskandal.
En undran är om de kan komma med motangrepp mot mig, t
ex att de påstår att min polisanmälan
är förtal. Kan myndighetspersonerna få
juridisk hjälp av sina organisationers jurister och
kanske till och med stämning betald av myndigheten?
Jag anser inte att myndighetspersonerna gett någon
skälig grund för sina påståenden. Om
man läser deras utlåtande så ser man att de
endast innehåller generella negativa
påståenden som inte backas upp av några
hänvisningar till varken påhittade eller verkliga
händelser. Finns det ingen lag som säger att
myndighetsbeslut måste vara välmotiverade. Jag
har begärt mer information och rättelser men inte
fått några vettiga svar. Detta anser jag strider
mot förvaltningslagen § 4. Problemet är att
det är två myndigheter inblandade.
Arbetsförmedlingen hänvisar bara till
Lärarhögskolans utlåtande och sedan kommer
jag inte längre eftersom Lärarhögskolan
vägrar motivera vad som ligger bakom utlåtandet
om de inte får någon förfrågan
från Arbetsförmedlingen. Enligt
Lärarhögskolan är jag inte part i
målet.
Sedan anser jag att myndigheterna borde vara tvungna att ta
upp mina invändningar i sitt beslut om inte annat
för att visa att de har tagit dem till sig. Jag
ställde t ex några enkla frågor om
ärendet till han som fattat beslutet på
Arbetsförmedlingen men han kunde inte svara, utan sa
att svaren fanns i det diarieförda materialet. Det var
två dagar efter det att han fattat beslutet - han
borde inte glömma grundläggande fakta i saken
så snabbt, om han nu någonsin varit insatt i
ärendet, vilket jag betvivlar. De motiverar sin
långa handläggningstid på ett halvår
med det digra materialet, men sedan har de som fattar
beslutet inte ens läst hela materialet.
Sedan handlar det inte bara om personlig upprättelse
för mig eftersom denna sak lett till att jag fått
svårare att försörja mig. Jag måste
förklara för alla presumtiva arbetsgivare
varför jag blev avstängd från
lärarutbildningen. Jag borde ju beviljats omprov. Det
är svårt för mig att förklara eftersom
jag själv inte förstår varför.
Tyvärr litar arbetsgivarna mer till myndigheterna
än till mig. De föredrar väl också en
mer oproblematisk person.
Eftersom jag inte har någon inkomst har jag heller
ingen möjlighet att anlita advokat.
Rättshjälpen måste i så fall vara 100
%. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att dela
eventuellt skadestånd med en advokat, men det strider
väl tyvärr mot svenska Advokatsamfundets
regler.
Dessutom är väl detta ett ganska politiskt
mål. Jag har försökt få hjälp av
lärarfacken och studentkåren, men hittills utan
resultat. Lärarfacken organiserar ju även mina
motståndare, och studentkåren kan inte
hjälpa till eftersom detta var en upphandlad
utbildning. Jag har även kontaktat politiska partier,
men de säger att detta med avstängningar
från lärarutbildningar är ett
försumbart samhällsproblem, i stort sett ingen
blir avstängd, i alla fall inte på felaktiga
grunder.
Jag kan tänka mig att publicera materialet på
Internet. (Det har jag redan gjort men det är
lösenordsskyddat.) Tyvärr strider detta kanske mot
PUL. Dessutom kan jag inte använda mina starkaste
motargument på nätet eftersom de kommer
från kursare, elever och studenter som inte borde
lämnas ut till allmänheten. Det är
något av dilemmat i detta ärende: för att
vinna måste jag bete mig oetiskt, men då
förlorar jag ändå. Nu försöker jag
hitta en balans: att ohämmat angripa de som skrivit
rapporterna, men att bara referera andra källor, men
visa dem för seriöst intresserade. Om jag inte kan
få dem fällda för förtal så borde
inte heller mina motståndare kunna få mig
fällda för förtal. En fundamental skillnad
är att jag säger sanningen, men även detta
kunde ju vara förtal. Mitt syfte är dock inte att
skada de inblandade utan bara att informera och varna andra
för vad som kan hända. En sorts konstruktiv
samhällskritik.
// Mikael
|
Fråga:
Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet
av: kajsa - Datum: 2002-12-20 17:55:41
|
Svara
|
jag
tycker självklart att du ska göra en
polisanmälan. att brottet förtal inte ligger under
allmänt åtal betyder att det bara är du som
drabbats av brottet som får anmäla det. det
betyder inte att det bara är du som får föra
åtal. åklagaren kan visst göra det.
Lycka till kajsa
|
Fråga:
Svar - Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt -
Skrivet av: Lars
Edlund
- Datum: 2002-12-25 16:12:24
|
Svara
|
Beslutet
om avskiljande: är det prövat i domstol? Har Du
överklagat detta beslut?
|
Fråga:
Svar - Svar - Svar - Svar - Svar -
Skadeståndsrätt - Skrivet av:
Förtalad
- Datum: 2002-12-31 19:30:00
|
Svara
|
Det
första beslutet om avskiljande 1999 överklagade
jag till AMS. Deras beslut kunde inte överklagas. Jag
begärde resning hos Regeringsrätten och de
delegerade ärendet till Kammarrätten i
Göteborg. Jag blev beviljad resning, men resningen
innebär bara att Arbetsförmedlingen som fattade
det första beslutet skall ompröva det. Föga
överraskande kom de fram till att det första
beslutet var riktigt. (Hade de kommit fram till något
annat hade det ju inneburit en prestigeförlust och
skadeståndskrav.) Nu skall jag överklaga detta
till AMS.
|

|
[
Copyright © 2002 www.jureka.net. All Rights Reserved.
]
|

|