Lund 2002-10-10
Arbetsförmedlingen
Box 2064
220 02 LUND
Även till:
Malmö högskola
205 06 MALMÖ
(eftersom de har en del av personalen som jag vill
intervjua och en del ändringar som jag begär
utförda
finns i dokument utställda av deras personal.
Se nedan "Detaljerade åsikter".)
Komplettering av svar på avsiktsförklaring daterad
021007
undertecknad av Staffan Hållö
=========================================================
Jag nämnde i mitt förra svar att jag inte hade skrivit
ut min detaljerade åsikter om era handlingar 3, 4 och 5.
Nu har jag skrivit ut dem. Jag begär fortfarande ett
muntligt sammanträde innan ett eventuellt beslut
om avskiljande fattas. Detta är helt nödvändigt
för att
jag skall kunna presentera allt mitt bevismaterial bl a de
bandade intervjuerna.
Jag begär härmed alltså att jag får avsluta
utbildningen
till 4-9-lärare i matematik och fysik.
Detaljerade åsikter (fortsättning)
---------------------------------
Nu över till mina fortsatta detaljerade åsikter om er
avsiktsföklaring att avskilja mig från utbildningen.
Jag tar upp allting punkt för punkt och mening för
mening
så ha dokumenten framför er då ni går igenom
detta
(finns i Bilaga 3). Se även punkt 3, 4 och 5 i
"Svar på avsiktsförklaring daterad 021007".
Jag besvarar nu ert brev punkt för punkt.
3. Jag är enig med självklarheterna, men jag
ifrågasätter nödvändigheten
av att reflektera. Det är inte säkert att man blir en
bättre lärare
bara för att man håller en babblande inre dialog, snarare
kan detta
dra uppmärksamheten från verkligheten. I vilket fall kan
Marianne
Rönnbom knappast uttala sig om hur jag tänker och det
är då
ovetenskapligt av henne att kritisera mitt tänkande. Reflektera
innebär
att man ställer frågor till sig själv om t ex hur man
borde ha agerat
i en viss situation som man varit i. Mycket viktigt tänkande
är
också icke-verbalt.
Visst pratade jag med kollegorna, men jag kände en viss
fientlig
attityd från Marianne Rönnboms närmaste
anhängare. Det var lättare
att ungås med dem som tillhörde arbetsenheten men som inte
satt i
samma rum som Marianne Rönnbom. Det gick bra att prata med
Sven
Assarsson och Daniel Larsson. Jag vet inte vad Marianne Rönnbom
menar
med att diskutera handlingsberedskap - detta är en
efterhandskonstruktion. Diskussionerna av planeringarna gick mest
ut
på att hon klagade på att jag inte lyssnade fastän
jag satt och
lyssnade. Hon framstod för mig som en ovanligt grälsjuk
och
konfliktsökande kvinna.
Jag har inget emot att bli kritiserad efter lektionerna. Det jag
har
klagat på var när hon kritiserade mig på lektionerna
inför eleverna.
Jag trodde att detta skulle leda till att eleverna fick för
liten
respekt för mig och att detta i sin tur skulle leda till att
det
skulle bli svårare att upprätthålla ordningen
på lektionerna.
Hennes ideologi är någon sorts biologistisk feminism
möjligen även
med inslag av rasism. Hon kallar t ex flickor däggdjur och
pojkar för
"det svagare könet". Visst är det sant att människor
är däggdjur
och att sjukdomen fragile-X förekommer men hon försummar
mycket
med sin extrema och förenklade biologism. I sin
biologiundervisning
betonar hon konkurrens - inte så konstigt att det uppstår
konflikter
mellan eleverna. Eleverna måste ha fått sina biologiska
argument
någonstans ifrån och det är samma typ av argument
som man hör från
Marianne Rönnbom.
Marianne klagar på att nivån på min undervisning
inte passar sig
för åk 6. Detta har hon dock aldrig sagt till mig trots
att hon
hade rikliga möjligheter och hade fått planeringar i
förväg.
Jag har skrivit att experiment utgår tillsvidare pga brist
på
material. I vissa fall hittade jag material i andra arbetsenheter
som jag lånade. Visst blev jag irriterad över bristen
på material
och ville skicka en signal om detta, istället för att
lösa problemet
så tar hon åt sig. Jag fick tom köpa in material
för egna pengar.
Problemet men namninlärningen var att min praktik blev
väldigt
konstigt upplagd. Meningen var att jag skulle vara minst fem
veckor i högstadiet. Jag gjorde en stor ansträngning
för att lära
mig namnen i de första tre klasserna, men det fick jag ingen
större
nytta av eftersom den första handledaren åkte till Kosovo
som
kfor-soldat. Det var lite jobbigt att komma igen och åter
lära sig
64 nya namn. Jag hade dock precis lyckats lära mig namnen
på de
nya eleverna då jag tvingades avbryta praktiken. Numera har
jag förbättrat mina namninlärningsstrategier och
spelar memory
med utklippta bilder.
Angående lyhördhet och vaksamhet så har hon dragit
slutsatser
av det bråk som inte inträffade på det sätt hon
tidigare
skrivit. Sedan skriver hon: "Mikael tyckte att man måste
väl
först förklara. Laborationerna gör man sedan." Detta
är ett
barockt påstående och något som jag aldrig tyckt.
Jag begär
härmed att Marianne Rönnbom tar tillbaka denna lögn.
Hon har
förmodligen läst om en nidbild av hur en dålig
pedagog är och
sedan påstår hon att jag är denna.
Hon menar tydligen att jag skulle vara orsakerna till
bråket
i klassrummet och att eleverna slänger smällare i
klassrummet.
Jag har dock varit där så kort tid att jag knappast kan
vara
orsaken utan det är snarare Marianne och de andra
lärarna
i arbetsenheten som uppfostrat eleverna dåligt.
Klassförståndaren
i den klass där bråket var, har vittnat om att en av de
två
inblandade eleverna var inblandad i flera bråk vid denna
tid.
Hon påstår att jag framfört kommentarer till henne
som "man
aldrig borde säga till kollegor". Jag vet inte vad hon
syftar
på och vill att hon redogör för detta. Men hon har
kränkt mig
t ex genom att hon ville att jag skulle svara på en fråga
på
det nationella provet i åk 5. Jag svarade och då
påstod hon att
hon inte skulle gett rätt för det - trots att mitt svar
var
helt korrekt och jag är betydligt kunnigare i matematik
än
henne. Hon kunde inte säga varför hon skulle satt fel
för
mitt svar. Mitt svar var förmodligen mycket mer rätt
enligt
de som ger ut det nationella provet än hennes outtalade
svar.
Hon skriver att hon ville ge mig "rejält med tid" att sitta
och planera mm med henne. Ett problem var att hon hade
övertid för att sedan vara långledig. Det gjorde att
jag
också fick övertid - det kan man se på schemat. Om
man inte
har undervisat tidigare måste man ägna mycket tid åt
att ta
fram ett innehåll lämpat för eleverna. Eftersom hon
dessutom
inte erbjöd något konkret med motiveringen att om man
"matar
ett barn med sked som redan kan äta så får man
fortsätta med
det hela livet." Jag hade redan ont om tid och hade tyvärr
inte tid att sitta med henne långt in på kvällarna.
Själv hade
hon inget förberedelsearbete eftersom jag skötte
undervisningen.
Förövrigt var det obehagligt att sitta i närheten av
henne
eftersom hon tafsade.
Hon skriver att hon tycker att jag inte "är lämplig att nu
undervisa
i åk 4-9." Sedan ifrågasätter hon hur jag skulle
bemöta elevernas
föräldrar, men jag har aldrig haft någon konflikt med
någon
förälder under de mer än två år jag
undervisat. Snarare uppskattar
de att jag är en juste person.
4. Sven Assarssons handledarrapport är skriven i typsnittet
Comic Sans MS och det visar väl att det inte är meningen
att man
skall ta den på fullt allvar. Han inleder med några
pedagogiska
floskler och använder samma metod som Marianne Rönnbom
genom att
han beskriver ett skräckexempel på en pedagog hämtat
ur någon
lärobok och sedan påstår att detta skulle vara mig.
Dessa
pedagogiska floskler om att förstå andras tankar och
åsikter är
inget som han kan bevisa att jag har några brister i -
förmodligen
kan det inte bevisas för någon - speciellt inte på
så kort tid som
vi träffade varandra. Jag har 2.0 på högskoleprovet
och enligt vad
jag vet om hans kapacitet till förståelse så är
den mycket lägre.
Han gav ett intryck av att vara en ganska grov och okänslig
människa. Han har dessutom ett ekonomiskt intresse av att
förtala
min undervisning, eftersom han inte är behörig att
undervisa i
åk 8-9 och anser sig ha ett behov av att göra sig av
med
konkurrenter om tjänsten.
Jag bestrider påståendet om att mina lektioner skulle
vara kraftigt röriga och begär härmed att Sven
Assarsson
tar tillbaka detta.
Sven-Assarsson är inte fysiklärare. Han hade talat om
vad
som hade gåtts igenom i klasserna. Pga av den dåliga
undervisning han lett och hans dåliga kvalitetssäkring
så hade eleverna tyvärr inte dessa förkunskaper.
Han uttalar sig om min uppläggning av lektioner och menar
att denna var enformig, men jag befann mig i början av min
planering och han hade kunnat läsa om fortsättningen,
om
han orkat. Hans uttalande bygger på en veckas undervisning
och man brukar introducera ett ämne med föreläsningar.
Men
även på den korta tid jag var där hade vi
laborationer och
litteratursökningar. Förövrigt sprang han ut och in
i
klassrummet pga telefonsamtal angående
Kosovo-tjänstgöringen,
och kunde därmed inte följa min undervisning.
Han påpekade inte för mig det som han påstår
att han påpekade.
Jag är bra på att svara på elevernas frågor.
Jag begär att
han tar tillbaka påståendet om att han påpekat
saker. Då faller
också följdpåståendet om att jag inte skulle
tagit till
mig detta.
Det var bara en lektion som jag startade för sent. Klockan
i personalrummet gick fel. Däremot höll jag på att
bära in
grejor när lektionen skulle starta: bl a en vakuumpump.
Sven Assarsson hade plötsligt beslutat att inte hjälpa
mig
att bära in saker, något som jag hade räknat med. Pga
av
dessa oförutsedda faktorer startade lektionen två
minuter
för sent.
För det första så överdriver Sven Assarsson
elevernas
frustration. Elevernas eventuella frustration berodde
nog snarare på den oklara situationen med att deras
lärare, Sven Assarsson, skulle hoppa av samma år som
slutbetygen skulle sättas. Dessutom hade vi ytterligare
en lärare med oss som skulle ta över efter Sven
Assarsson.
Möjligen gjorde detta situationen ännu oklarare.
Många av
de verkligt ambitiösa eleverna tyckte att min undervisning
var mer givande och intressant än den Sven Assarsson
bedrivit. Vissa av dem som Sven Assarsson kallar ambitiösa
var sådana elever som ville ha höga betyg genom att
lära
in listor med faktauppgifter utantill. Detta anser jag
inte vara någon vettig metod att lära sig tänka
och
lösa fysikaliska problem.
Jag tycker också att lärarstuderande borde få den
hjälp,
undervisning och stöd som gör att man kan jobba som
lärare. Antingen kritiserar han lärarutbildningen eller
sin egen dåliga handledning.
Det är alltid så att det blir vissa
omställningsproblem
när man byter lärare. Och visst hade jag en viss
ambitionsnivå och den kanske var för hög för
dessa elever,
men inte enligt vad som ska gälla i åk 9 enligt
kursplanen.
Problemet är att Sven Assarsson har bedrivit sin
undervisning
på 1-7 nivå och sedan kommer plötsligt någon
och undervisar
på åk 9 nivå. Jag vet att detta är rätt
nivå eftersom jag har
varit på en tidigare praktikskola där de hade en
högre nivå,
mer avanceerade böcker och bättre utrustning. Dessutom
är jag
godkänd i kursplanetolkning. Jag undrar hur många det
är som
går vidare till naturvetar- eller teknikprogrammet från
Sven
Assarssons arbetsenhet, och hur de i så fall klarar sig.
Marianne Rönnbom hade lagt märke till att endast ett
fåtal
flickor gick vidare till dessa gymnasieprogram och det kan
bero på den ointressanta undervisning som bedrivs av
Sven Assarsson.
5. När det gäller Ann-Christin Isakssons intryck så
är det
bättre att läsa hennes egen redogörelse än
Sven-Göran
Ohlssons förvrängda. Ann-Christin Isaksson har inte
signalerat
att jag skulle ha en ohållbar situation med anställd
personal
(förutom Marianne Rönnbom). Hon har heller inte
påstått att
situationen i undervisningen skulle vara ohållbar. Detta
är
falska påståenden av Sven-Göran Ohlsson och jag
begär härmed
att de tas tillbaka. En man som kan skriva sådana uppenbara
lögner som står i strid med skrifliga källor kan man
inte lita
på i andra frågor heller. Sven-Göran Ohlsson
må vara en
framstående litteraturvetare men i detta brev låter
han
fantasin skena.
Sven-Göran Ohlsson skriver att det "sågs tendenser
till
bristande social kompetens" tidigare under utbildningen.
Vad syftar han på? Jag har intyg från kursare och
handledarrapporten från första praktiken som snarast pekar
på
motsatsen. Möjligen skulle detta syfta på det
påstående
i Rolf Åbergs utkast om att det skulle varit någon
konflikt
mellan mig och min praktikkompis under den första praktiken.
Min praktikkompis har flyttat till Söderhamn, jobbar inte
längre
i gymnasieskolan, saknar telefon och har möjligen flyttat
utomlands. Jag fick inte Rolf Åbergs utkast förrän
efter två
år och kunde inte försvara mig mot det när det var
aktuellt.
Det var inga konflikter mellan mig och min praktikkompis,
snarare tvärtom: även han ansåg att avskiljandet av
mig var
felaktigt. Jag menar att detta är en efterhandskonstruktion
vars syfte är att se till att jag säkert skulle bli
avskiljd
från utbildningen. Jag får gissa vad Sven-Göran
Ohlsson menar
med sitt påstånde om att utbildning är en process:
menar han
att han inte ville påpeka bristerna i min sociala kompetens
eftersom han trodde att jag skulle förbättra mig mer om
jag
inte kände till hans kritik? Detta strider mot
handledningens
teori om nyttan av feedback och är ytterligare en indikation
på att detta är en efterhandskonstruktion.
Jag hade tidigare under utbildningen - så sent som strax
innan
slutpraktiken - trevliga samtal med Sven-Göran Ohlsson. Han
erkände
för mig att han blivit underkänd under sin utbildning och
att de
hade avrått honom från att fortsätta. Trots detta
hade han fortsatt,
och han avslutade triumferande: "De skulle bara veta vem det
är
som är lärarutbildare nu." Vid ett annat tillfälle
började han
nästan att gråta för att han fått en så
dålig matematikundervisning
som ung - han insåg detta när han sett min och mina
medkursares
vackra undervisning. Jag tror att hans upplevelser som ung spelat
in för hans beslut att underkänna mig - det är
orättvist att jag
skall drabbas av vrede som borde riktas mot de skyldiga. Det
finns
i psykodynamisk teori något som kallas upprepningstvång:
i detta
fall att Sven-Göran Ohlsson vill framkalla händelser
liknande
de han drabbades av, men nu vill han vara på
förövarens sida.
Påståendet om kritik från skolledningen känner
jag inte till,
förövrigt slutade den rektorn kort efter min praktik. Det
finns
en positiv nyhet om mig en bit in på praktiken i ett
nyhetsblad
från skolledningen. Ann-Christin Isaksson är inte
metodiklektor
och hon har inte sett påtagliga brister i
lärarkompetensen.
Häftet "På väg mot läraryrket" fick jag en vecka
innan jag
tvingades att avbryta praktiken. Om häftet var viktigt borde
man fått det innan den första praktiken. Vissa av mina
medstudenter fick det inte alls.
Marianne Rönnbom var inte handledare de första 14
dagarna.
Inga allvarliga brister påtalades, inte heller rubricerades
de som muntliga varningar. Enligt studentkåren finns det
inget
sådant som muntliga varningar, men om det skulle
förekomma
så måste det tydligt anges. Detta är ytterligare ett
trick för
att rättfärdiga det olagliga avskiljandet av mig från
kursen.
Det är fel att den som är praktikansvarig också
är handledare,
ty detta gör att studenten inte kan diskutera eventuella
fel på handledningen. Jag fick inte ta del av de skriftliga
utvärderingarna på ett acceptabelt sätt innan jag
blev
avskiljd.
Jag har ovan påpekat att detta stycke om vad Ann-Christin
Isaksson
signalerat är falskt. Angående detta med "hans
samarbetsproblem med
handledaren" så är det oklart när och vem som har
skrivit dit det
för hand på Ann-Christin Isakssons odaterade e-brev. Det
kan vara
Rolf Åberg eller Sven-Göran Ohlsson som skrivit dit detta
i efterhand
för att Ann-Christin Isakssons brev skall stämma med det
som
Sven-Göran Ohlsson skrivit: i så fall ett synnerligen
allvarligt
fall av urkundsförfalskning. Det är inte ens säkert
att Ann-Christin
Isakssons brev är skrivet av henne själv: logiken haltar
och det är
olikt en mattelärare. Jag begär att dessa tveksamheter
utreds vidare.
Förövrigt så står det endast om problem i
samarbetet med handledaren
och inget annat.
Sven-Göran Ohlsson glömmer att nämna att han
besökte praktikskolan
den 30/8 och att ingen allvarlig kritik framfördes då. Jag
förmodar
att Sven-Göran Ohlsson inte betalar sin bensin själv och
att det
finns någon reseräkning gällande denna dag. Jag
begär härmed att
få se denna. Varför förtiger Sven-Göran Ohlsson
sitt tidigare
praktikbesök - en relevant del av sanningen? Jag tror att
anledningen
är att det skulle försvaga brevets avskiljningspotential om
han
skrivit att han erkänt att han tidigare hade godkänt mig
på
slutpraktiken. Felet med mötet var att jag inte fick läsa
brevet
förrän efter det att jag blivit tvingad att avbryta
praktiken.
De allvarligaste synpunkterna i brevet framfördes inte under
mötet och jag kunde därför inte bemöta dem.
Istället så nickade
kursledaren och den praktikansvariga mot varandra i
samförstånd.
Det var ett mycket obehagligt möte som stred mot allt vad
mänskliga
rättigheter heter. Eftersom jag inte hade tillgång till
brevet så
insåg jag inte att jag hade varit tvungen att kalla vittnen
för att
tillbakavisa påståendena. Det hade varit ganska lätt
då men är nästan
omöjligt nu flera år efteråt. Vissa vittnesuppgifter
har jag dock
fått.
Vid mötet på Lärarhögskolan visade jag upp olika
undervisningsmaterial
och annat som bevisade att jag bedrivit en seriös undervisning,
men
Ann-Christin Isaksson ville inte se på detta. Hon yttrade sig
heller
inte på mötet. Det är märkligt att han skriver
"kursledaren" när han
talar om sig själv. Han nämner inte att Rolf Åberg
var med på mötet.
Rolf Åberg och jag var själva i rummet en tid innan
mötet, då hotade
han mig: först med våld och antydde att han hade kontakter
bland
kriminella, sedan lugnade han sig lite och hotade med att
högskolelagen
gällde för mig och att han skulle se till att jag blev
avstängd från
samtliga universitet. Motivet till hans aggression skulle vara
att
jag i ett brev påpekat att Marianne Rönnbom stressade
eleverna
och att stor stress under lång tid kunde leda till
hjärnskador.
Detta är fakta och inget som han borde bli hatisk mot mig
för.
Rolf Åberg är målarmästare och jag utesluter
inte att han tragiskt
nog har drabbats av en lösningsmedelsskada - detta kan
förklara hans
överdrivna aggressivitet. Känslor har en tendens att sprida
sig
och även jag blev skrämd av Rolf Åberg och mötet
hade säkert
kunnat vara mer konstruktivt om Rolf Åberg inte hade varit
närvarande. Jag var tämligen upprörd: jag trodde att
en lärarhögskola
var civilisationens högborg och att direkta hot om våld
inte förekom
bland intelektuella. Senare fick jag veta att Rolf Åberg endast
hade
5 (fem!) akademiska poäng och dessa i färglära. Trots
detta låter
ledningen för Malmö högskola honom fungera som
utbildningsledare med
rätt att stänga av folk. I praktiken var det Rolf
Åberg som avskiljde
mig från utbildningen genom att han rekommenderade
Arbetsförmedlingen
att göra detta. Arbetsförmedlingen säger att de
måste följa
rekommendationen från Malmö högskola eftersom de inte
har någon egen
kompetens att bedöma detta. Det är obegripligt att
prefekten vid
Lärarhögskolan, Olle Holmberg, och rektorn vid Malmö
högskola kan låta
en person som Rolf Åberg husera i sina lokaler. Jag har
polisanmält
Rolf Åberg och jag hoppas verkligen han får två
års fängelse för
tjänstefel. Även när jag besöker
Lärarhögskolan i andra ärenden så
uttalar han svordomar när jag möter honom i korridorer.
Tyvärr har
jag ännu inte lyckats få det på band så det
är i dagsläget omöjligt
att bevisa. Jag var rädd några dagar efter det första
hotet, men ännu
har inga hot verkställts. Dessa hot hämmade mig lite i min
vilja att
ta itu med detta fall och det var väl det som var syftet. Tack
vare
visst erkännande från myndigheter och media så
känner jag att detta
heliga krig (i bildlig bemärkelse) mot inkompetensen måste
bringas
till sin framgångsrika avslutning. Jag begär härmed
att Rolf Åberg
erkänner hoten och slutar upp med att säga otidigheter
efter mig
när jag besöker Lärarhögskolan.
Mötet på Lärarhögskolan var den 27/9 kl 14.00.
Jag fick inte Marianne
Rönnboms handledarrapport "Sammanfattning av praktik"
förrän den 5/10
kl 13.11, dvs efter det första mötet och dagen innan det
andra mötet
den 6/10 kl 14.30. Det var vid det andra mötet som jag blev
avskiljd.
föreliggande brev fanns innan dess enligt Bengt-Göran
Paradis,
Arbetsförmedlingen. Jag fick inte en faxkopia av Marianne
Rönnboms
brev med synpunkterna förrän den 12/10. Föreliggande
brev fick
jag först veta om efter det att AMS hade avslagit mitt
överklagande
och jag fick en faxkopia av det den 1/12.
Bilagor:
1 & 2 Intyg från kursare finns i "Svar på
avsiktsförklaring
daterad 021007"
3. Webbplats: Vägen till resning (68 dokument, varav 49
inskannade)
Användarnamn:
researcher
Lösenord:
lutafams
(Sprid ej dessa, anledningen är PUL, inte att jag
vill dölja något. Förövrigt har jag kollat
med
Datainspektionen att detta är OK - jag behöver
inget tillstånd från inblandade personer.)
Adress:
http://www.df.lth.se/~mikaelb/lut/skannat/
(Tyvärr kan webbservern vara tillfälligt nere ibland.
Våra tekniker arbetar med problemet.)
Med vänlig hälsning,
// Mikael Bonnier
----
// Webb:
http://www.df.lth.se/~mikaelb/
// E-post:
mikaelb@df.lth.se
// Mob/SMS: 0701-40 76 89
// Tel/Fax: 046-32 32 08
Mikael Bonnier
Östen Undéns gata 88
227 62 LUND