Skadeståndsrätt - Förtalad - 2002-12-19 01:23:24
 Svar - Skadeståndsrätt - Lasse - 2002-12-19 15:16:54
 Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Förtalad - 2002-12-19 23:36:24
 Svar - Skadeståndsrätt - Kristian - 2002-12-19 20:47:23
 Svar - Skadeståndsrätt - Sara Andersson - 2002-12-20 00:13:54
 Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Förtalad - 2002-12-20 15:38:07
 Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt - kajsa - 2002-12-20 17:55:41
 Svar - Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Lars Edlund - 2002-12-25 16:12:24
 Svar - Svar - Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Förtalad - 2002-12-31 19:30:00
Advokaten.nu - Skadeståndsrätt

Fråga: Skadeståndsrätt - Skrivet av: Förtalad - Datum: 2002-12-19 01:23:24

Svara

Jag undrar hur man gör för att åtgärda förtal. Enligt vad jag kan uttyda här kan man göra en polisanmälan och hoppas att en åklagare tar upp fallet. Eftersom jag inte har så mycket pengar är stämning inte aktuellt. Sedan undrar jag vid vilken polisstation man skall göra anmälan. De som förtalat mig har gjort detta i tjänsten vid kommunala och statliga myndigheter och bor och jobbar på olika orter, men det handlar om samma sak. De osanna påståendena om mig ledde till att jag blev avskiljd från en Lärarutbildning.
Annars är detta inte förtal i normal mening så tillvida att de inte ansträngt sig överdrivet för att sprida lögnerna. Problemet är att när jag söker lärarjobb så måste jag förklara varför jag blev avskiljd. Man kan misstänka att rektorerna kontaktar Malmö högskola och då får de falska uppgifterna, dels eftersom de är offentliga handlingar, dels eftersom personalen troligen är angelägna om att sprida dem. För övrigt är förmodligen rektorerna du och bror med ledningen för Lärarhögskolan. Det är alltså viktigt för mig att denna långsamma men allvarliga förtalskampanj stoppas, genom att de inblandade fälls och döms att betala så höga skadestånd som möjligt. Det skulle förmodligen också leda till en ny resning.

Historik:
Det var Malmö högskola som bedrev lärarutbildningen men Länsarbetsnämnden i Skåne som upphandlat den. Det formella beslutet att avskilja mig fattades först 1999 av Arbetsförmedlingen i Lund, sedan överklagade jag till AMS, men de avslog. Jag JO-anmälde och det har lett till kritik mot Arbetsförmedlingen och AMS för att de undanhöll material, och i ett följdfall mot Malmö högskola för att de vägrade att lämna ut handlingar och heller inte gav ett överklagbart beslut. Denna kritik från JO ledde till att jag beviljades resning. Nyligen har dock Arbetsförmedlingen i Lund fattat beslut om att avskilja mig från lärarutbildningen igen.

Jag fick så småning om tillgång till alla dokument (tror jag) och har skrivit ett utförligt försvar mot vart och ett av de dokument som Arbetsförmedlingen tog upp i sin avsiktsförklaring. Jag har även genomfört bandade intervjuer med vissa inblandade personer, fått intyg från kursare (numera behöriga lärare) som motsäger påståendena, samt visat upp elevarbeten, spontana positiva brev och positiva kursutvärderingar. Trots att arbetsförmedlingen fått ta del av denna information så upprepar de 2002 samma falska påståenden som 1999. Jag anser att Arbetsförmedlingen i Lund gör sig skyldig till förtal när de nu återigen sprider de falska uppgifterna genom att t ex registrera dem i Arbetsförmedlingens databaser som kan läsas av flera tusen arbetsförmedlare. Jag frågade handläggaren på Arbetsförmedlingen vid första tillfället efter beslutet (två dagar efter) om några enkla bakgrundsfakta om mig, men han klarade inte någon fråga. Detta anser jag bevisa att han inte var insatt i ärendet när han fattade beslutet. Ett allmänt problem i ärendet är att många av de inblandade är obegåvade (enligt betyg), lågutbildade, förvirrade och glömska.

Min avsikt är att polisanmäla de myndighetspersoner som undertecknat brev eller dataregistreringar som innehåller falska uppgifter om mig. En undran är om de kan komma med motangrepp mot mig, t ex att de påstår att min polisanmälan är förtal. Kommer myndighetspersonerna att få juridisk hjälp av sina organisationers jurister och kanske till och med stämning betald av myndigheten. Det skulle jag anse vara mycket orättvist.

Ett generalfel i ärendet är att det gått så lång tid som över 3 år sedan händelserna inträffade. Det är omöjligt för mig att intervjua personer p g a att dessa flyttat eller säger att de glömt bort allt. Jag har heller inget betalt för att själv göra dessa undersökningar utan har fått använda all min fritid.

Finns det något annat än förtalsanmälan man kan ta till?

Vänliga hälsningar,
// Mikael
Vill ni veta mer om ärendet kan ni kontakta mig på e-post: mikaelb@df.lth.se



Fråga: Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: Lasse - Datum: 2002-12-19 15:16:54

Svara

Du kan göra en polisanmälan på närmsta polisstation.

Det rr svårt att ge dig några råd så skriv gärna lite utförligare vad förtalet och annat handlar om så kan du säkert få ett bättre svar av juristerna hos Jureka.



Fråga: Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: Kristian - Datum: 2002-12-19 20:47:23

Svara

Brottet förtal ligger inte under allmänt åtal, dvs. åklagaren tar inte upp mål om förtal. Det här betyder att en polisanmälan tyvärr inte kommer leda någon vart.



Fråga: Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: Förtalad - Datum: 2002-12-19 23:36:24

Svara

Välkommen till Lärarutbildningen! Sveriges mest rättsosäkra utbildning.

Exempel på falska påståenden:
1. Min handledare på slutpraktiken påstår att jag saknar handlingsberedskap, men ger inget exempel. Svårt att motbevisa, men stämmer inte. Hon påstår i en annan rapport att jag inte skulle stoppat ett bråk mellan två elever, utan att jag i stället skulle hämtat klassföreståndaren. Nu stoppade jag bråket direkt och hämtade klassföreståndaren efter lektionen ca 10 minuter senare. Handledaren var inte närvarande under lektionen. [Jag fick denna rapport efter det att jag blivit avskiljd.]
2. Handledaren påstod att jag inte lämnade in lektionsplaneringar i tid, men jag har e-brev som visar att hon fick dessa redan 2:a dagen och 1 vecka innan jag undervisade i hennes klasser.
3. En lärare på slutpraktikskolan påstår att jag inte hälsade på de andra lärarna, men jag hälsade visst på personalen i arbetsenheten när jag kom dit på morgonen, men inte extremt högljutt eftersom jag inte ville störa dem - de satt försjunkna i böcker och ingen tittade upp när jag kom in.
4. En annan lärare skriver att en elev skulle ha frågat: "Jag förstår ingenting och jag tror att det gäller de flesta här. Det kan väl inte bara vara att jag är dum
i huvudet." Enligt eleven via läraren skulle jag ha
svarat: "Jo, så kan det mycket väl vara[...]" Jag
skulle aldrig låta en elev tro att hon är dum i
huvudet. Mitt svar är avhugget i citatet och första
delen av mitt svar syftar på elevens första påstående
om att det skulle vara många som inte förstod. Sedan
förklarade jag att de flesta människor som kommit i
kontakt med vågrörelselära anser att det är
komplicerat. Det är även svårt för fysiklärare att
förklara. Speciellt som Gunnesboskolan saknade de
normala pedagogiska hjälpmedlen. [Mitt försvar är längre och bl a åberopar jag pedagogen Papert. Förtal 3 och 4 fick jag kännedom om 2 år efter det jag blivit avskiljd. Dessa förtal var från två lärare av tio i arbetsenheten. Jag förmodar att alla fått erbjudande av min handledare att skriva fientliga brev men att endast dessa har nappat.]
5. Kursledaren påstår att en ämnesmetodiker rapporterat att situationen i undervisningen var ohållbar. I ämnesmetodikerns rapport står inte detta utan endast att det var problem i samarbetet med handledaren. [Även denna rapport fick jag efter 2 år. Kursledarens rapport fick jag efter det att mitt överklagande avslagits.]
6. Projektledaren har skrivit en rapport om att det skulle varit någon konflikt mellan mig och en kursare. Detta stämmer inte och det kan kursaren intyga. [Fick detta 2 år efter avskiljandet.]
7. Projektledaren påstår i ett utlåtande till Arbetsförmedlingen att:
"Nedan följer en kort sammanfattning vilka brister som har
poängterats från vår personal vid besök och samtal på
praktikskolorna samt iakttagelser gjorda inne på lärarutbildningen.

- Mikaels förmåga till öppenhet för att etablera kontakt med eleverna och föra en dialog med dem saknas
- bristande engagemang och intresse för eleverna och deras villkor och behov
- bristande förmåga till samarbete med skolans personal och en öppenhet för att upprätta en dialog
- bristande förmåga att se vilka krav som ställs på lärarkompetens och beredd att relatera dessa till sin blivande lärarprofession.
[...]
Med dessa synpunkter vill vi rekommendera Af-utbildning att avråda Mikael från fortsatta studier inom läraryrket den närmsta tiden."
Jag anser att samtliga påstående är falska. Jag var dock godkänd på första praktiken enligt samme projektledare i rapporten i punkt 6. Jag hade dessutom en positiv handledarrapport därifrån, senare fick jag jobb på den skolan som vikarie. Påståendet om praktikskolorna är alltså bevisligen falskt. Sedan står det att sammanfattningen skulle bygga på iakttagelser gjorda inne på lärarutbildningen. Sammanfattningen innehåller ingenting som syftar på något inne på lärarutbildningen. Dessutom har jag intyg från kursare som även var basgruppsmedlemmar -
en av varje kön - som berättar något helt annat, t ex att jag var trevlig, positiv och seriös i min ambition att bli lärare. Jag tyckte det fick räcka som intyg och de är de enda jag kontaktat, men jag skulle säkert kunna få fler intyg. Det är egentligen inte jag som skall motbevisa deras påståenden utan de som skall bevisa sina. De övriga påståendena är inte grundade i några händelser och jag anser dem vara grovt förtal.

Oavsett vilka tunga bevis jag lägger fram för Arbetsförmedlingen så tror de på dessa rapporter trots de inte fört en dialog med dem som kommit med påståendena. Jag har trots flera försök heller aldrig fått kontakt med rapportskrivarna. Enda billiga sättet att komma tillrätta med detta tycks vara att polisanmäla dem för något brott som faller under allmänt åtal och få dem fällda. Vad skall jag polisanmäla dem för om inte förtal duger?

Jag är säker på att jag skulle bli godkänd på utbildningen om jag fick avsluta praktiken på en annan skola. Nu skulle jag banda lektioner och handledarsamtal.



Fråga: Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: Sara Andersson - Datum: 2002-12-20 00:13:54

Svara

Rent juridiskt gäller följande: allmän åklagare får väcka åtal för förtal endast om det är särskilt påkallat ur allmän synpunkt, d v s det sker aldrig i praktiken. Det är alltså bara du som målsägande som kan väcka åtal. Om du verkligen vill väcka enskilt åtal för förtal är det min rekommendation att du vänder dig till advokat. Det är absolut inte att rekommendera att själv försöka driva ett enskilt åtal mot vem det än vara månde.

Rent allmänt gäller annars att det inte är särskilt lätt att fälla en enskild person för förtal. Anledningen till detta är förstås att förtalsbrottet står i en sorts motsatsställning till yttrandefriheten. Det krävs alltså förhållandevis stark bevisning och ett klart uppsåt för att fälla någon för förtal. Skadestånden vid förtal har genomgående varit låga.

Att en uppgift är fel- eller lögnaktig betyder inte att det är fråga om förtal. Om den som spred uppgiften hade skälig grund för sin uppgift och det var med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgiften räcker det för att undgå ansvar. Omvänt behöver förtal inte heller vara lögner. Även helt sanningsenliga uppgifter, som är ägnade att utsätta den drabbade för andras missaktning, kan leda till ansvar. För den som måste lämna uppgifter, t ex i tjänsten, gäller samma regel: hade man skälig grund för sin uppgift går man fri från ansvar.

Jag förstår verkligen att de påståenden som du räknat upp känns minst sagt kränkande. Rent rättsligt gäller dock att t ex åsiktsskillnader knappast är förtal. Om frågan i grund och botten rör t ex att ni har vitt skilda uppfattningar om vad som faktiskt har hänt vid ett eller flera tillfällen är det antagligen inte möjligt att fälla för förtal.

Jag har all förståelse och full respekt för känslan av att bli djupt kränkt. Särskilt när man konfronteras med personer som gömmer sig bakom hörsägen och inte kan stödja sina påstående med fakta. Jag har också full förståelse för att det lätt uppstår en känsla av vanmakt. Men jag tror mig tryggt kunna säga att ett enskilt åtal för förtal sällan är någon framkomlig väg eller lösning. Våra domstolar är helt enkelt inte något särskilt bra ställe att söka personlig upprättelse på.



Fråga: Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: Förtalad - Datum: 2002-12-20 15:38:07

Svara

Jag tänker i alla fall göra en polisanmälan om det så bara är för att officiellt registrera min protest mot förtalet.
Även om åtalet skulle läggas ned så kan det väl tas upp igen om samhällsklimatet skulle ändras någon gång i framtiden. Om hundra år kommer kanske någon historiker att upptäcka denna rättsskandal.

En undran är om de kan komma med motangrepp mot mig, t ex att de påstår att min polisanmälan är förtal. Kan myndighetspersonerna få juridisk hjälp av sina organisationers jurister och kanske till och med stämning betald av myndigheten?

Jag anser inte att myndighetspersonerna gett någon skälig grund för sina påståenden. Om man läser deras utlåtande så ser man att de endast innehåller generella negativa påståenden som inte backas upp av några hänvisningar till varken påhittade eller verkliga händelser. Finns det ingen lag som säger att myndighetsbeslut måste vara välmotiverade. Jag har begärt mer information och rättelser men inte fått några vettiga svar. Detta anser jag strider mot förvaltningslagen § 4. Problemet är att det är två myndigheter inblandade. Arbetsförmedlingen hänvisar bara till Lärarhögskolans utlåtande och sedan kommer jag inte längre eftersom Lärarhögskolan vägrar motivera vad som ligger bakom utlåtandet om de inte får någon förfrågan från Arbetsförmedlingen. Enligt Lärarhögskolan är jag inte part i målet.

Sedan anser jag att myndigheterna borde vara tvungna att ta upp mina invändningar i sitt beslut om inte annat för att visa att de har tagit dem till sig. Jag ställde t ex några enkla frågor om ärendet till han som fattat beslutet på Arbetsförmedlingen men han kunde inte svara, utan sa att svaren fanns i det diarieförda materialet. Det var två dagar efter det att han fattat beslutet - han borde inte glömma grundläggande fakta i saken så snabbt, om han nu någonsin varit insatt i ärendet, vilket jag betvivlar. De motiverar sin långa handläggningstid på ett halvår med det digra materialet, men sedan har de som fattar beslutet inte ens läst hela materialet.

Sedan handlar det inte bara om personlig upprättelse för mig eftersom denna sak lett till att jag fått svårare att försörja mig. Jag måste förklara för alla presumtiva arbetsgivare varför jag blev avstängd från lärarutbildningen. Jag borde ju beviljats omprov. Det är svårt för mig att förklara eftersom jag själv inte förstår varför. Tyvärr litar arbetsgivarna mer till myndigheterna än till mig. De föredrar väl också en mer oproblematisk person.

Eftersom jag inte har någon inkomst har jag heller ingen möjlighet att anlita advokat. Rättshjälpen måste i så fall vara 100 %. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att dela eventuellt skadestånd med en advokat, men det strider väl tyvärr mot svenska Advokatsamfundets regler.

Dessutom är väl detta ett ganska politiskt mål. Jag har försökt få hjälp av lärarfacken och studentkåren, men hittills utan resultat. Lärarfacken organiserar ju även mina motståndare, och studentkåren kan inte hjälpa till eftersom detta var en upphandlad utbildning. Jag har även kontaktat politiska partier, men de säger att detta med avstängningar från lärarutbildningar är ett försumbart samhällsproblem, i stort sett ingen blir avstängd, i alla fall inte på felaktiga grunder.

Jag kan tänka mig att publicera materialet på Internet. (Det har jag redan gjort men det är lösenordsskyddat.) Tyvärr strider detta kanske mot PUL. Dessutom kan jag inte använda mina starkaste motargument på nätet eftersom de kommer från kursare, elever och studenter som inte borde lämnas ut till allmänheten. Det är något av dilemmat i detta ärende: för att vinna måste jag bete mig oetiskt, men då förlorar jag ändå. Nu försöker jag hitta en balans: att ohämmat angripa de som skrivit rapporterna, men att bara referera andra källor, men visa dem för seriöst intresserade. Om jag inte kan få dem fällda för förtal så borde inte heller mina motståndare kunna få mig fällda för förtal. En fundamental skillnad är att jag säger sanningen, men även detta kunde ju vara förtal. Mitt syfte är dock inte att skada de inblandade utan bara att informera och varna andra för vad som kan hända. En sorts konstruktiv samhällskritik.

// Mikael



Fråga: Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: kajsa - Datum: 2002-12-20 17:55:41

Svara

jag tycker självklart att du ska göra en polisanmälan. att brottet förtal inte ligger under allmänt åtal betyder att det bara är du som drabbats av brottet som får anmäla det. det betyder inte att det bara är du som får föra åtal. åklagaren kan visst göra det.

Lycka till kajsa



Fråga: Svar - Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: Lars Edlund - Datum: 2002-12-25 16:12:24

Svara

Beslutet om avskiljande: är det prövat i domstol? Har Du överklagat detta beslut?



Fråga: Svar - Svar - Svar - Svar - Svar - Skadeståndsrätt - Skrivet av: Förtalad - Datum: 2002-12-31 19:30:00

Svara

Det första beslutet om avskiljande 1999 överklagade jag till AMS. Deras beslut kunde inte överklagas. Jag begärde resning hos Regeringsrätten och de delegerade ärendet till Kammarrätten i Göteborg. Jag blev beviljad resning, men resningen innebär bara att Arbetsförmedlingen som fattade det första beslutet skall ompröva det. Föga överraskande kom de fram till att det första beslutet var riktigt. (Hade de kommit fram till något annat hade det ju inneburit en prestigeförlust och skadeståndskrav.) Nu skall jag överklaga detta till AMS.


Blocket - Hela Sveriges Prylmarknad

Itdirekt.com

[ Copyright © 2002 www.jureka.net. All Rights Reserved. ]